Aftonbladet – 27 oktober 1865, sida 2

— —— HÄ -LH10nmL-L---85-5B0r1-ALt7:110110198101001:SSO6POTTf90010 tBeatrice4, sade hin slutligen och ställd sig framför henne, detta mäste taga et slut. Vi äro endast dödliga, och vi bet oss som om vi vore englar — mera än eng lar, fria från all frestelse. Om vi bara kund ha något hopp, skulle jag inte sörja. Tjug träldomsår i Labans hus skulle inte syna mig vara för mycket, om jag bara slutliger vore viss att få dig. Men som det nu är är det blott och bart Lea och ingen Rachel bitter träldom, utan hoppom befrielse Ack, min älskling, vi måste skiljas ! Hans sorgsna stämma trängde till djupe af Beatrices hjerta. Hon gömde sitt ansigt i händerna; då hon åter såg upp, var de badadt i tårar. Skiljas!4 sade hon — skiljas! Beatrice4, ropade ban, fattade henne händer i sina och tryckte dem häftigt, de finnes ett annat alternativ, men jag väga inte föreslå det. Beatrice, min far vill låt mig ha dig och din mor här i Verville. Vill han? utbrast Beatrice i en ton a lad öfverraskning. Ja, Beatrice; men kan du lemna Car nonsie ?t Beatrice rodnade, men svarade: Ja, hvarför inte?4 Hvarför inte! upprepade han. Ack. Beatrice, tänk på hvilken förändring.4 Beatrice log. Beatrice4, sade han feberaktigt, Still mir dödsdag skall jag välsigna dig derför; jag tager dig på orden; ty jag kan inte längre lefva utan dig — jag kan inte!4 Han talade i en ton af lidelse och brin nande längtan. Kärleksfebern hade bemäk vigat sig hans hjerta och kom honom ar glömma om också icke allt annat, så ätmi.. stone mycket söm han borde ha erinrat sig SHar jag ditt IGNE?: frågade hun.