Aftonbladet – 27 oktober 1865, sida 2

STUCKRULN ton 27 CEL )m fallmaktsväsendet på riddarhuset Vi hafva i en föregående artikel lemnat n statistisk öfversigt öfver de till och med istl. lördag anmälde riddarhus-medlemmares yrken och lefnadsställning. Vi vilja i lag framställa några reflexioner med afse nde på det oefterrättliga fullmaktsväsendet. Jetta har varit ett al vår representations våraste lyten. Det är detta onda, som möjligrjort svenska riksdagens nedsjunkande i moaliskt och politiskt hänseende under friretstiden; det är emot denna eländiga fullmaktsindustri, som under vårt nuvarande statsskick representationsreformen strandat; det är tillvaron häraf, som gör riddarhusets beslut oberäkneliga för hvar och en af dess egna ledamöter och om — det Gud förbjude — representationsfrågan faller, är det detta af alla redliga medborgare i allmänhet och äfven af alla af känsla för sin egen heder genomträngda medlemmar af riddarhuset förkastade och föraktade oskick, som ekall stjelpa representationsreformen. Dess förkastlighet visar sig i dess fruktsamhet på missbruk af den skamligaste art. Frihetstidens korruption, som florerade gevom fullmaktsväsendet till den grad, att man kunde räkna ända till 1000 medlemmar, som deltogo ilandtmarska!ksvalet, har aldrig helt och hållet släppt riddarhuset. Fullmaktsschackring och respengar åt hufvudmän hafva hört till ordningen vid alla de riksdagar, då vigtigare frågor hafva varit å bane. Detta fullmaktsväsende användes på två sätt: dels på det allmänt kända sättet, att personer som tillhöra större ätter förskaffa sig en fullmakt vare sig genom köp eller gåfva och konstituera sig så till målsmän för svenska folket; och komma på sädant sätt en mängd personer att sielftaget upp: träda som svenska folkets representanter, på hvilka ingen tänkt såsom dertil lämpliga eller dertill värdiga; dels begagnas fullmaktsväsendet på ett annat skamligare sätt. Man nöjer sig ej med att sjelf få fullmakt, man vill stärka partiet och försvaga motpartiet genom utest ngande af för ett parti förhatliga ättemän, hvilka ega företräde till riksdagsmannarätt framför fullmäkti e. Detta går så till att en hultvudman, som aldrig tänkt på att utöfva riksdagsmannarätten uppmanas, betalas eller understödjes med respengar för att kunna vid någon af de två första anteckningarne på riddarhuset efter upprop uttaga polett och begagna den företrädesrätt, som då gäller för hufvudman framför åtteman, och för ätteman framför fullmäktig, en företrädesrätt, som efter dessa anteckningars slut gifver rum för den, som först anmäler sig, vare sig att han är hufvud nan, ätteman eller fullmäktig, med iakttagande af nämnde företrädesrätt endast för det fall att dessa personer anmäla sig på en gång till säte och stämma för en ätt. Sedan hufvudmannen sålunda efter ordres uttagit sin po lett och utestängt ättemännen, blir han partiets reservkarl, antingen så att han, när så behöfves vid voteringarne efterskickas och erhåller sin gratifikation, eller ock så, att han kommenderas upp att äterlemna sin polett och gifva fullmakt åt någon af partiets män, som behöfver sådan. Man begagnar ett passande tillfälle, då ingen ätteman är tillstädes vid riddarhusutskottets sammanträde strax före plenum, lemnar in poletten och vips är en befull mäktigad tillhands att taga ut den igen. För att en ätteman skall kunna göra sin rätt gällande fordras, att han är närvarande vid hvarje riddarhusutskotts sammanträde före riddarhusplenum och bevakar sin rätt. Hvem kan utstå detta? Riddarhusets förnämsta män af alla partier hafva visserligen uttalat förkastelsedomen öfver detta oefterrättlighetssystem, men dervid har det stannat. Det är å ena sidan behöfligt för riddarhusets uppehållande; mänga af de fullmäktige utgöra dess prydnader: å andra sidan är det öfverensstäumande med de ledande männens och de förnäma slägternas fördel för att kunna bereda sig sjelfva och sina anhöriga medel att vinna inflytande och tillfälle till utmärkelse. Hvad ?the rotten boroughs? voro för den engelska adeln, är fullmaktsväsendet för vårt riddarhus. Samma rop, som höjdes i England öfver demokratiens vådor för öfver 30 år sedan derföre att man der alskaftade ett ät nationalföraktet hemfallet oefterrättlighetssystem, höjas nu hos oss. Sådant detta fullmaktsväsende vid denna riksdag företer sig, visar det sig att af de män som bilda den komit af 5 personer, som fick sig uppdraget att ordna utskottstillsättningen på riddarhuset, är det två, presidenten grefv Mörner och kapten C. G. Hierta, som på grund af fullmakt hafva erhållit riddarhuspolett, och hr grefve Henning Hamilton har såsom ätteman kunnat erhålla polett på det sätt att ölverenskommelse blifvit gjord med ättens hufvudman, att denna skulle på grund af en till disposition befintlig fullmakt af en landtbrukare enligt adelskalenderns språk (d. v. s. en bonde eller torpare på vanligt språk), intaga plats på riddarhuset. Bland de män, som städse i konstitutionsutskottet i fordna tider varit verksamma att hindra hvarje tillmötesgående mot andra samhällsklasser, befinnas hr N. Tersmeden, ceremonimästaren Stjernstedt och kammarherren R. Cederström, hvilka ännu i dag äro bland de ifrigaste att skydda Sverge mot en representationsreform, som förmenas skola införa massans välde, endast ega den sjelftagna rätt, som de genom att köpa el. ler på annat sätt förskaffa sig fullmakter