Aftonbladet – 23 oktober 1865, sida 3

IE MEM MMM AN Ad synnerligt behof att för m stå! ttrycka sin . uppriktiga högaktning och sitt tillitsfulla förtroende. Presteståndet vill för sin del hafva denna ) enligt grundlagens föreskrift framförda helsning1 ansedd såsom ett sådant uttryck. Det kan icke , J 1 j s undvikas att stånden någon gång tänka olika om de tjenligaste medlen för befordrandet af samhällets väl; men tänka de blott alltid lika om hvarandras redliga vilja, undanrödjas lätt del; hinder, som eljest ligga i vägen för nyttiga beslut. Genom deras endrägt far landets förkofran i alla riktningar under den sist förflutna tiden blifvit väsentligen befrämjad. Genom deras ; endrägt allena kan ock hädanefter ytterligare förkofran vinnas, olösta frågor lösas samt värt folk . mer och mer blifva hvad det af ålder varit och l. ännu är: ett fritt, starkt och lyckligt folk. Idetlj redan undangjorda utvecklingsarbetet har ridder, skapet och adeln deltagit med den högsinnade l. fördragsamhet mot andras meningar, den var-l. samhet och den kraft, man af dess ädla namn, stora minnen och lysande förtjenster haft rätt . att vänta. Framtidens dom öfver den nu begynnande verksamheten skall säkert blifva densamma. Gifve Gud dertill sin nåd och hvile Hans. välsignelse öfver alla förhandlingar på detta rum, der hvarje vapensköld erinrar om trohet emot konung och fädernesland. Presteståndet anhåller att i höglofl. ridlderskapet och adelns ynnest och förtroende ailltid fål vara inneslutet. Landtmarskalken yttrade till svar härpiå: En vördnadsfull Vvälkomsthelsning från det högv. presteståndet blir alltid af ridderskapet och adeln högt skattad. Den stora vigten och betydelsen af de frågor, hvilka föreligga rikets ständer till afgörande, måste i hvarje fosterländskt sinne framkalla en liflig önskan om deras på sorgfällig granskning srundade, för fäderneslandet lyckliga Mösning. Med denna gemensamma önskan och umder en uppriktig försäkran om den sanna vänskiap och det verkliga förtroende, hvilka städse förenat ridderskapet och adeln med det högv. presteståndet, anhåller ridderskapet och adeln, att hrr deputerade ville till högv. presteståndet äterföra uttrycken af dessa ridderskapet och adelns oskrymtade känslor. Adelns deputation afgick derpå till medstånden, hvarefter plenum upplöstes kl. 12 middagen. I dag har poletter utdelats åt följande: 2260 af Kullberg J. A., kapten. 60 Grefve Mörner C. R. S., aktuarie. 1506 Stjerngranat C. J.. kapten. 2093 (A) af Wetterstedt C. Al A.. löjtnant. 116 Grefve Anckarsvärd J. A., generaladjutant. 1160 Höökenberg, fullm. frih. Raab Å. C., kammarherre. 2107 Gustafskjöld, : fullm. grefve De la Gardie R., possessionat. 2142 Liljensparre. fullm. frih. Hermelin D., possessio. nat. 2105 (B) af Trolle, fullm. hr Löwenhjelm : S., v. häradshöfding. 1755 von Schewen J., possessionat. 1113 Grefve Ehrensvärd A. C. Å.L., landshöfding. 1701 Ekenstjena E. F., kapten. 2170 Liuströmer O. A., handelsbokhållare. 931 Gripenberg C. F. W., kapten. 1975 Scheffer C. F., kapten. 2256 von Geijer B. B. G., öfverstelöjtnant 2001 af Silln L. G., statskommissarie. 119 Grefve Ridderstolpe C. G., kapten. 687 von Post S. G., vice häradshöfding. 1430 Gyllengahm, fullm. hr Lagerheim C., riddarhusfiskal. Presteståndet. (KL. 10 f. m.) Efter det plenum blifvit på vanligt sätt öppnadt med sång och bön, justerades protokollet för den i förra veckan hållna sammankomst. Från en stor mängd personer hade inkommit ansökningar om anställning vid ståndets kansli, och var en komitå, bestående af doktorerna Lindgren och Nordlund, prof. Selander och prosten Tegner, utsedd att granska desamma. Erkebiskopen tillkännagaf att biskopen i Carlstads stift Sundberg vore utsedd att anföra presteståndets helsningsdeputation till medstånden, samt att deputationens ordförande vid detta tillfälle borde vara åtföljd af några ståndsledamöter. Val af elektorer kommer att nästa onsdag förrättas stiftsvis. Till ledamöter i talmanskonferensen utsågos biskop Annerstedt och doktor Björkman, samt till deras suppleanter biskop Sundberg och prosten egnår. Sedan derefter några mindre ärenden blifvit undangjorda, anlände bondeståndets deputation, anförd af riksdagsman Lönnberg, som yttrade. Då bondeståndet vid nu begynnande riksmöte genom oss dess deputerade önska framföra till ögvördiga presteståndet en vänlig helsning. framställer sig otunget erinringen om det band af förtroende och välvilja, som rådt och dessbättre ännu råder mellan prest och bonde. Om oaktadt detta ömsesidiga förtroende i den all männa sammanlefnaden vid politiska konflikter likväl förspörjas tecken snarare till söndring än förening, torde ett sådant förhållande mest böra illskrifvas den kända afslutenheten i politiskt kilda stånd. Att högvördiga presteståndet för sin del ingenting högre önskar än att aflägsna hvarje dylik anledning till söndring, som förrycker den naturligen förnämsta verksamheten Hos ordets förkunnare. derpå bör ingen tvifla. Ett annat föreställningssätt innebure ett alltför stort misskännande af den fridsamhetens och försonlighetens anda, som åtföljer det presterliga kallet. Inom kort förekommer till afgörande det förslag till representationens ombildning, som, af konungen framlagdt, af nationen helsats med allmänt bifall. Att detta förslags antagande skall förqväfva i sin brodd det groende missnöjet. kunna vi icke betvifla, liksom att en motsatt utgång skall framkalla splitets och tvedrägtens alla vådor. I förbittringens yra skiljes icke alltid emellan den ena orsaken och den andra, och mången gång händer dess värre, att det som bort vara upphöjdt öfver alla politiska strider blir neddraget på de menskliga lidelsernas tummelplats. Att det högvördiga ståndet häråt egnar den allvarligaste uppmärksamhet, torde kunna antagas såsom fullkomligt visst. Under hjertlig tillönskan att våra beslut så måtte utfalla, att frid, endrägt och försonlighet deraf bihehålles och främjas, anhåller bondeståndet att fortfarande få vara inneslutet i högvördiga presteståndets förtroende och välvilja. Erkebiskopen svarade härpå, att det vore preståndet kärt att emottaga bondeståndets helsning; kärt att höra omtalas det band af kärlek och förtroende som finnes mellan presteoch bondestånden. Talaren hoppades att detta band ej heller någonsin måtte bli brutet. Att det någonsin varit brutet i församlingen, vet presteståndet icke utaf, och tror att bondeständets kännedom derom ej måtte innebära något sårande hvarken för prester eller bönder. Om motsatsen någonstädes skulle vara händelsen, så. är det något som hör till de menskliga sakernas ordning eller snarare oordning, och vore något hvarvid icke något synnerligt afseende behöfde fästas. Att söndringar någon gång uppstätt på det politiska området, vore visserligen sannt, men ha då rört andra saker än dem deputationen påpekat. Söndringar kunna alltid uppstå, men om de utgå från en redlig afsigt, innebära de ingen fara i afseende å hvad som kommer att under detta riksmöte behandlas, ville presteståndet taga i noga öfvervägande de skäl som tala för och emot den stora fråga, som snart kommer att afgöras. Det tillhör alla och således äfven presteståndet att öfverväga allt som kan ega någon betydelse i vågskålen. Ståndet lofvar också att göra det, och äfven taga i betraktande hvad som tyckes utgöra bondeståni sådant afseende, ehuru någon a hamn minnas Innan dot Lara