Aftonbladet – 23 oktober 1865, sida 3

dighet, som det så länge förgäfves eftersökt. DAGENS PLENA. Ridderskapet och Adeln. (KL. 10 f. m.) Frih. A. C. Raab väckte motion om införandet af ett skyndsammare sätt för att adelns protokoller måtte komma till ståndets och allmänhetens kunskap. Tal ansåg att detta skulle bäst realiseras genom öfverlemnandet åt en enskild person att uppsätta en tidning, den han förslagsvis ville benämna Riddarhusets tidning?, och hvilken påföljande morgon skulle innehålla den i ståndet dagen förut förda diskussion och denna i justerad form. Till ståndet skulle tidningens utgifvare aflemna ett visst antal exemplar, resten finge han disponera på bästa sätt. Motionen bordlades. Den öfriga tiden af plenum upptogs af mottar : gandet af helsningsdeputationer från medstånden samt af två konungens öfverstekammarjunkare, hvilka sednare inbjödo ståndet att i morgon kl. 11 afhöra riksdagspredikan i Storkyrkan samt ztt derefter infinna sig å rikssalen för att inhemta hvad konungen hade att meddela. Bondeståndets deputation, anförd af Lönnberg från Östergötland, anlände först. Lönnberg yttrade: MN . Högvälborne hr grefve och landtmarskalk! Ädle herrar af ridderskapet och adeln! Det är icke endast i följd af grundlagens bud, det är fast mer af inre böjelse bondeståndet finner sig manadt att genom oss, dertill utsedda deputerade, frambära till ridderskapet och adeln en vördsam, en hjertlig helsning. Vi befinna oss vid början af ett riksmöte, hvars väntade beslut skola nedtränga i statsorganismens innersta rot. Ej underligt då! om stundens gripande allvar genomtränger enhvar. Försvunna äro nu de sociala skrankor, som fordom strängt afskiljde den ena delen af nationen från den andra. Ingen kan numera säga hvar den ena ståndsklassen slutar och en annan börjar. Endast i sättet för svenska folkets representation vid allmän riksdag qvarstår den politiska afsöndringen i stånd. fter mångårigt arbete att utbyta de åldriga, förnötta formerna emot mera tidsenliga, är nu framlagdt till slutligt afgörande ett förslag, hvarvid nationen fäster de största förhoppningar. Till eder, j ädle herrar, vädjar nationen i detta ögonblick, emedan den vet att på eder beror till väsentligaste grad detta förslags öde. Med detta förslag sammanhänger också landets närmaste framtid — huruvida den skall utvecklas i ostördt, ordnadt lugn, eller om tvedrägtens och hatets ond? makter skola frammanas till allmänt förerf. Men nationen vet äfven att i pröfvande tider den svenska ädlingen mer än en gång offrat åt en fosterlandskärlek hvad för honom varit en företrädesrättighet, när denna rättighet utgjort ett hinder för det helas väl. Dessa momenter framstå såsom lysande blad i svenska adelns historia. Att i den afgörande stunden äfven nu denna oegennyttiga uppoffrande fosterlandskärlek gör sig gällande till nationens jubel, till förhöjd ära och glans åt Sverges ridderskap och adel — der på tviflar minst bondeståndet. Till sist bedja vi att bondeståndet framgent som hittills må åtnjuta hr grefven och landtmarskalkens samt höglofl. ridderskapet och adelns aktning och tillgifvenhet. Härpå svarade landtmarskalken: Med liflig erkänsla emottager ridderskapet och adeln det hedervärda bondeståndets välkomsthelsning. Med lika aktning för andras öfvertygelse, som med sjelfständighet i sin egen, är det för ridderderskapet och adeln en sann glädje att veta, att det slutliga målet, fäderneslandets ära och lycka, är för oss alla gemensamt, och ridderskapet och adeln skall alltid med synnerlig fägnad helsa de tillfällen. då öfverensstämmelse i åsigter om hvad som länder till fosterlandets sanna båtnad, bereda samverkan mellan ridderskapet och adeln och det hedervärda bondeståndet. Lifvad af sådana känslor anhåller ridderskapet och adeln att deputerade ville till sina ståndsbröder återföra uttrycken af ridderskapets och adelns tillgifvenhet och vänskap. Borgareståndets deputation anlände derefter och hr L. J. Hierta, dess ordförande, yttrade: Borgareståndet utber sig att, enligt öflig sed, enom oss dess deputerade få till höglofliga ridderskapet och adeln frambära sin vördnadsfulla helsning och lyckönskan vid detta riksmötes öppnande. Med de fleråriga mellantider, som i vårt land vanligen förflutit emellan rikets ständers sammanträden, utgör hvarje riksdag en mer eller mindre vigtig, men alltid minnesvärd epok ilandets historia; men sedan ett halft århundrade har ingen varit så betydelsefull för framtiden, som den närvarande, då K. M:ts nådiga proposition till rikets ständer om antagande af en ny riksdagsordning skall förekomma till slutlig behandling och dess afgörande kommer att he stämma om det nu är sista gången, som svenska folkets representanter i egenskap af särskilda riksstånd helsa hvarandra välkomna. Svenska folket har länge väntat på uppfyllandet af det testamente, som redan den närvarande grundlagens stiftare med afseende på behofvet af representationens ombildning öfverlemnat åt sina efterföljare, men stunden är nu kommen, då detta önskningsmål kan bringas till ett lyck ligt slut, och borgareständet tror sig icke fela i den föreställningen, att vinnandet deraf hufvudsakligen beror på det beslut, som höglofliga rid: derskapet och adeln kommer att fatta, emedan det egentligen är detta stånd. som genom anta. gande af den kongl. propositionen nedlägger ct! storsinnadt offer på fosterlandets altare. Talrika blad i Sverges häfder vittna om idrot ter, genom hvilka medlemmar af Sverges ade med ädel sjelfuppoffring inristat på sina sköldai det sköna ordspråket: för äran, konungen och fo sterlandet. Till dessa blad kan vid denna riks dag läggas det måhända mest oförgängliga, on höglofliga ridderskapet och adeln med afseende på det öfvervägande bifall, som den allmänn: meningen i landet egnat åt det hvilande försla I get, finner det med sin öfvertygelse om riket: väl förenligt att gå konungens allvarliga önskar till mötes genom den nya riksdagsordningens an tagande. Borgareståndet föreställer sig äfven, att det ä -Å en sådan uppfattning af den nu började riksdagen -I storartade betydelse, som denna gång församla höglofliga ridderskapet och adelns medlemma I talrikare än vid de flesta föregående riksmöten I Det är med vissheten om de fosterländska tänkt