Aftonbladet – 23 oktober 1865, sida 3

till det högvördiga presteståndet sin vördnadsfulla helsning, förenar sig härmed en djup känsla af den stora betydelse, som det nu öppnade riksmötet framför många föregående kommer att ega för landets framtid genom de beslut, som skola följa slutliga pröfningar af K. M:ts nåd. prop. till rikets ständer om antagande af en ny riksdagsordning. Om det i a!lmänhet kan sägas med sanning att det går en oro genom tiden, så kan detta utan misstag framför allt lämpas på svenska folkets väntan att en gång få se den stora frågan om representationens ombildring bragt Itill en lycklig lösning. Denna har aldrig varit så nära, som nu, att med god vilja hos alla derlom beslutande kunna tillvägabringas, då efter dertill gifven anledning genom underdåniga framställningar från tvenne riksstånd, K. M:t inåder framlagt ett förslag, som vid sista riksdagen af samtliga riksstånden antogs att hvila till slutlig pröfning vid denna riksdag och de tillfällen, som varit förhanden för medborgare af alla stånd och yrken i särskilda orter af riket att efter närmare tagen kännedom derom yttra sin mening, enligt borgareståndets uppfattning icke lemna något tvifvel öfrigt, att det stora flertalet af de tänkande och upplysta i landet anser lösningen hafva genom det hvilande förslaget blifvit lyckligt funnen på ett sätt, som förenar det allmännas fördel med de minsta vid en sådan förändring möjliga uppoffringar af enskilda intressen. Uppoffringar måste likväl göras och de, som äro färdiga dertill, hafva rätt till nationens tacksamhet. Det är ock en sådan känsla som intager borgareståndet, då det redan af högvördigste hr erkebiskopens helsningstal till sitt stånd tror sig kunna hemta den vissa förhoppning att det högvördiga ståndet, som så ofta 1 lära och exempel lemnat de öfriga en föresyn af försakelse och andra dygder, jemväl nu är redo till den storartade handling, som nationen at detsamma förväntar. Jemväl i de öfriga för landet vigtiga frågor, som vid denna riksdag förekomma, hoppas borgareståndet att uti den upplysning, som iså rikt mått finnes bland det högvördrga ståndets ledamöter ofta kunna hemta cen ledning, alltid en fosterländsk medverkan till de bhfvande besluten, och med dessa tänkesätt anhåller borgareståndet att i det högvördige ståndets ynnest och välvilja få vara inneslutet. Erkebiskopen svarade härpå, att det vore presteståndet kärt att få emottaga denna helsning från borgareståndet. Detvore presteståndet likaledes kärt att få arbeta tillsammans och, såvidt öfvertygelsen medgaf, äfven samverka. Talaren förklarade sig öfvertygad att fäderneslandets väl utgjorde båda ståndens förnämsta syfte. Hvad angick den stora fråga, hvärs afgörande förestår, vore det för tidigt att ännu yttra sig derom. Presteståndet hade ej ens ännu fjort sig någon uppfattning af hvad som hittills i detta afseende skett. Men detta hindrade ej presteståndet att försäkra, att det ville noggrant öfverväga och efter bästa öfvertygelse fatwa sitt beslut, utgängen måtte blifva hurudan som helst och leda till det ena eller andra målet. Klart vore att olägenheter komma att uppstå, hvilken utgång frågan än får. Ståndet ville emellertid taga i öfvervägande de önskningar som blifvit uttalade, deruti inbegripet att äfven göra afseende på den i landsorten uttalade opinion och dess betydelse. Det är för presteståndet af vigt att ega borgareståndets förtroende. och talaren bad deputationen hembära presteståndets försäkran derom. Kl. 12 infunno sig två öfverstekammarjunkare för att å konungens vägnar inbjuda ståndet att i morgon kl. ?,11 f. m. åhöra riksdagspredikan i Storkyrkan (som kommer att hållas af biskopen i Hernösands stift, dr Beckman) samt derefter samlas till plenum plenorum i rikssalen. Omedelbart derefter anlände ridderskapet och adelns deputation, anförd af grefve Posse, hvilken yttrade: Ridderskapet och adeln har åt oss, dess deputerade, lemnat det angenäma uppdraget att till högvördiga presteståndet återföra den helsning och välönskan med anledning af nu började riksmöte, som ridderskapet och adeln fått af högvördiga ståndet emottaga. Med uppriktig förtröstan till den fosterlandskärlek och det mogna bepröfvande, hvarmed högv. ståndet alltid medverkat till rikets ständers beslut, hyser ridderskapet och adeln fast tillförsigt, att den ömsesidiga aktmng och det förtroende, som förenat ridderskapet och adeln med lärans och forskningens målsmän, skall än ytterligare befästas under behandlingen af de för fosterlandet vigtiga frågor, hvilka under innevarande riksmöte kommer att afgöras. Under förhoppning, att enighet i upplysta tänkesätt skall bringa välsignelse öfver våra gemensamma mödor och bidraga till fäderneslandets sanna väl, anhåller ridderskapet och adeln, att det högv. ståndet vill emottaga försäkran om ridderskapet och adelns högaktning och vänskap. Till svar härå försäkrade hr erkebiskopen att det var presteståndet kärt att emottaga denna helsning från ridd. och adeln, samt bad ridderskapet och adeln genom dess deputerade vara förvissade att presteståndet alltid skulle ha fäderneslandets väl för ögonen. Presteståndet ville försöka att i förening med ridderskapet och adeln, med det lugn och den insigt som höfves dessa stånd, handlägga den vigtiga sak som snart skall förekomma till afgörande. Med aktning för medstånden, hvaribland adeln i yttre afseende står främst och förtjenar att göra det, hoppades talaren att mycket godt skall kunna uträttas. Talaren nedkallade Guds nåd och välsignel:e öfver det förestående arbetet och anhöll att presteståndet måtte få vara i ridderskapet och adelns aktning och förtroende inneslutet. Sedan derefter presteståndets deputation till medstånden återkommit och ordföranden redogjort för sitt uppdrag, upplöstes plenum. Borgareståndet. Vid början af plenum meddelades det utlåtande, som afgifvits af de för utseende af ståndets kansli utsedde deputerade, och föreslogo de: Till notarier: Kanslisten i kong: civildep:ts eccl. exp. Carl Nap. Sandström, v. häradsh. 4. Hård af Segerstad och Carl Kullberg samt e. o. kam