Aftonbladet – 20 oktober 1865, sida 3

öppnades den åter, och doktor Rogerson trädde in i rummet. Beatrice stod längst bort i ena ändan deraf; hon såg honom närma sig långsamt, med en viss skygg hållning, och det misstroende hon hade hyst till honom, stegrades i detta ögonblick i hög grad, ty doktor Rogerson var blek, och om hans blick var lugn, var den på samma gång slö och kall, och Beatrice kände att den skydde hennes. Hon gick fram till honom, men räckte honom icke sin hand. God afton, doktor, sade hon i brådskande ton; mamma är mycket orolig, och jag tänkte just skicka efter er då ni kom. Jag såg att det var en qvaf afton, och som jag visste att mrs Gervoise inte mådde bra i går afton, tänkte jag attjag borde atlägga ett besök. Han sade det temligen lugnt, men hans ögon undveko likväl alltjemt Beatrices forskande blick. tDenne man är köpt — köpt! tänkte hon med hastig öfvertygelse. Hon sjönk ned på en stol och stödde pannan mot handen i en sällsam sinnesförvirring. Hvad skulle hon göra? Hvad var mr Gervoises afsigt? Förett ögonblick glömde hon sin mor; hon såg mr Stones kloka ansigte eller hörde Rosys ungdomliga skratt, och hon kände att hon sjelf var invecklad i deras öde. Hon ryckte sig lös ur dessa tankar för att lyssna till sin moders matta röst. Doktor Rogersont, hörde hon henne säga, jag känner mig så svag. Carnoosie är så täppt och tryckande.4 Beatrice vände sig halft om och såg på doktor Rogerson. Han satt tätt invid den sjuka damens bädd; hans nedslagna ögon stodo fästade på hatten som han höll möl