Aftonbladet – 16 oktober 1865, sida 3

3 af finska armen att retirera till Uleå-fann org, medan resten skulle försvara fästnin Jann arne. Emellertid uppgick den i Februari står ånad inbrytande ryska armön endast tilllvia ) å 20 000 man, söm sedan förstärktes med 4 00. Då Klercker vid Tavastebus samla 300 man, kunde Buxhöwden ej ställa me tl mä T I fatt v I å 10,000 mot honom. När de finsko I någ vupperna i slutet af April voro samlade a det iknade de af 14,000 på papperet 12.000 I hvs jensibara; den kår ryssarne yckades framI vitt kjuta till Sikajoki och Revolax uppgickl I 1 blott 5000, säger femlusen, man. äå för I disi lef förhållandet till medlet af Juni, dål!Gri lingspor omsider fann för godt att fram ycka; finska ermen räknade då 11.893 man ren om varaf 9000 vid hufvudstyrkan, återstoden I ber nder Sandels i Savolax och vid Uleåborg link ärtill kom vid samma tid en förstärkning I del f5300 man, som verkställde splittrade land ren tigningsförsök. Ryska styrkan bade nulgr kats till 34.000, hvaref 6500 stodo met jsar sandels och 7000 mot Klingepor, men återfra ioden var kringströdd längs kusten och ilbel ästningarne. Med 8000 man slogs Kling-tur por vid Lappo den 14 Juli mot Rajewski sihy 000. I slutet af Juli hade ryssarne, afjskt 6,000 tjenstbare, i mellersta Finland blot 3,600 mot svenskarnes 12.350. Gusta tlie fl pe Vdolfs landstigniogsarmå på Aland steg mot llär lutet af Augusti till 8559 man. för När i slutet ef sistnämnda månad Fin-lge ands öde afgjordes genom Kamenskis djerfva I hv manövrer, var finska ermån så illa fördelad, I pu tt 6000 man under Vegesack närmast kunit ten (vid Kristinestad) stod emot 3000 rysI be ar, medan Adlercreutz vid Ruona bro hadel lott 5000 mot Kamenskis 8000, och Fieandt sig ned 1250 man måste retirera till gumla Kar10 ehy undan Wlastows 3000 man starka kär. rik Savolax hade Sandels 1700 man, med Ste wvilka han förstod att hålla 5000 ryssar från stc ifvet. Mot ryssarnes 19.000 kunde svenlan arne således ställa 14,000, en styrka som mi visst ej skulle visat eig otillräcklig till verklaf samt motstånd, om man blott ej sett fienden sa senom förstoringsglas. Vid Oravais käm-lon pade Adlercreutz med 5000 man mot 7000 I en inder Kamenski, medan 6000 svenskar voro bi samlade i grannskapet af Ny Karleby motlvå Jankowitseh 2000 och Fieandt med sina 550 Å stowe 3000; stridskrafterna å ömse sidor voro således i det allra närmaste lika. Ännu i tl nåste utrymma Gemla Karleby för WaI Be slutet af Oktober räknade finska armån ej er mindre än 12,000 tjenstbara. de Man kan ej annat än läsa dessa sifferI 4ö uppgifter, om hvilkas tillförlitlighet intet! m tvitvel kan ega ram, med en grämelse, som fa ytterligare ökas, då man erfar hvilka betyd!E liga stridskrafter samtidigt funnos i Sverge, I så som efter all sannolikhet, i förening med fc Åländska armen, bort vara tillräckliga attip återtaga Finland och på samma gång Dbe-lir täcka Sverge mot norska och danska sidan. d Måtte förf:3 framställning kunna sätta yxan ly. till roten å de gamla fördomar, som envisas In att orimligt öfverskatta ryssarnes stridskrafI e ter, och som ländt oss till sä mycket för: derf. Hvarje vän af fosterlandets häfder stannar hos fört. i förbindelse för detta grundliga arIs Iterär anmälan. ill eh Se diYr. sty en einsta an de vår krigshistoriska litteratur, om hvilken I, han redan förut inlagt stora och allmänt ersg kända förtjenster. I ett ögonblick som detta, In då frågan om vårt försvarsväsendes ord-(q nande hör till de brännande frägorna, har t tidskrif:, nemligen Prosadikten i Sverge under I 2— bära en stark lyrisk-subjektiv pregel. bete, som intager en så framstående platsilt det mången varning, mången lärdom att ere bjuda, som ej böra lemnas obeaktade. Dem lt skall hvarje uppmärksam läsare lätt finna, g uten vär fingervisning, och vi sluta derför ; en kanske redan neg lång anmälan med en 4 uppriktig tacksägelse till den högtförtjente 41 forfattaren. 1 ( L 1 4 Nordisk universitetstidskrift, nionde årgångens fjerde häfte, utgifvet af J. Hellstenius. Upsala 1865. Bättre sent, än aldrig — det vare vår ur säkt för att vi först nu anmäla nionde år-, gängeng fjerde hätte (Upsala) af Nordisk universitetstidskrilt, som redan 1 å 2 må-j vader funnits i bokhandeln. Det upptagesl, af tvenne intressanta afhandlingar öfver ämnen, som äro särdeles lämpliga för denna frihetstiden och Udsigt over den nordiske Oldtids heroiske Digtning, samt af en längre litDen törra sfhandlingen, hvars författare är hr C. Eiehhorn, för oss in på ett område af vår ännu ej synnerligen 21ikt bearbetade litterära historia, kom förmodligen för de fleste är i det närmaste obekent, och der det derföre är lyckligt att kunna företaga en vandring vnder en så grundlig litterärbistorikers och bibliognosts säkra ledning. Före medlet af förra århundradet eller ätminstone före 1730-talet finnas blott få spår af en inhemsk prosaepik, och de som finnas — Celudon och Stratonice af U. Hiärne, Frogment af en herderoman af Chr. Leyonerona Deremot bade man under 1600-talet i öfversättning tillegnat sig bästa delen af medeltidens till folkläsning öfvergångna diktskatter; dertill började sedermera, och till någon del redan före 11720, sluta sig en samling öfversatta rom:aner och noveller, hvilka äro af stor vigt för vår egen litteraturhistoria, emedan de ?så småningom förberedt den inhemska prosadiktens uppträdande och högst väsentligt bidragit au gifva henne sin riktning och hela karakter?. Den svenska prosadikt, som sålunda af främmande påverkan frammanades, blef ej egentligen nationel, ty hon framgick ej ur nägot I nationelt behof, hvilket förklarus dels af det lyriska elementets öfvervigt i national-Ilynnet, dels deraf att det borgerliga lifvet änuu var alltför litet utveckladt, för let rikt på allvarligare konflikter, för att kunna erbjuda romaniförfatlaren brukbara ämnen. Den svenska prosadikten strötvade derför omkriog i ondra länder och andra tider — allestädes, utom i hemlandet och i samtiden; hon var en modesak, en språkoch vältalighetsöfning, hade i det hela ett didaktiskt sylte. Så var för öfrigt förbållandet, med 13 undantag, inom hela den tiden, hvilket man bör hafva i minne, för att ej döma obilligt om Sverges äldre romanförfattare. Inflytelsen af denna svenska prosadikt var nd emellertid ej ringa. Språket har genom