Aftonbladet – 16 oktober 1865, sida 3

1 cn anlan UPAtl, Gl UVA 198081) ent SN .å ock Carl XII:s ryska fälttåg är 1708 de; ch den så ödesdigra och olyckliga mar-fle chen till Ukraine, men utrymmet tillåter ry ss ej att redogöra för framställningen af essa händelser, emedan vi deraf skulle fötro as för långt in i detaljer. Likaså kunna lig i endast hänvisa till den högst intressanta räl ramställningen af fälttåget mot Norge och ut örberedelserna dertill. Stora rustnivgaröfs ade företagits, så stora att man verkligen latt äpnar vid betraktande af de ofantliga upp-?3 ffringar, hvartill nationen fanns villig, ef bo er ett 18-årigt krig, Den arme6, Carl XI ga ppsatte för Norges eröfring, hvilken, enmi igt författarens mening, sannolikt skulle lyc19 äts honom om han fått lefva och inga olycks30 I drifna förestä po fe OS ter till det allra yttersta, höja stridskrafloerhörda belopp; 50 å 100,000 var en vanter var dels tron på en ofantlig qvantitativ ändelser mellankommit, kan uppskattas till 80 mkring 60,000 man. Icke allenast alla l än ndelta regementen gjordes fulltaliga, utan ltr fven de tre — och femmännings-regemenrä! en som blifvit bildade efter år 1700. hvar-tje emte rekryter höllos i beredskap, för att sk rsätta de indelta regementenas förluster.? til — Som bekant, hörde det till fälttågspla-bl en, att den af Armfelt kommenderade arK nn i norra Sverge skulle genom ett inbrott ry Throndhjem föranleda en delniog af den hs worska styrkan och underlätta hufvudan-lur sreppet, som under konungens egen led-hi ning företogs mot sydöstra Norge. Man lef inner ofta denna del af den omsorgsfullt st agda planen skildrad som ett hufvudlöst ök öretag, för hvilket hårdt men rättvist bö6: ades med nästan hela den Armlfeltska kå.jesi ens förlust. Sanna förhållandet är, attfä Utminstone hälften af den arme, som Årm-sp elt förde i fält, och zom med afdrag för50 juke och besättningar i skansarne utgjorde 26 5500 man, i början af år 1719 återkom till 10 sina gamla qvarier i Gestrikland och Hel-1A singland. lt Uti en inledning, omfattande tiden från 3ustaf Wasas uppträdande till 1590, harla förf. sammanställt de torftiga uppgifter omm svenska krigsstyrkan, som finnas för denlat perioden, hvadan framställningen i sjelfvalst verket redogör för en längre tidrymd, än sa arbetets titel lofvar. Men det är föret in-bl mot år 1600 som de arkivariska källorna m börja flyta rikligare och öfversigten sälunda le blir mer detaljrik. Till de partier af öf-11 versigten, som vi funnit företrädesvis böra I h ådraga sig uppmärksamhet, höra återblicli karne på åren 1611—1629, 1630—1648 samt eh 1700—1721. I den förstnämnda se vi delvi krafter förberedas, ordnas och mogna, hvar-se med Sverge omsider uppträdde i trettio-!g äriga kriget; vi få här en öfverblick af or-!p ganisationen och en redogörelse för de mi-lu litära reformer, hvarpå denna period i värs: krigshistoria var rikare än någon följande. J I äterblicken å 1630—1648 har man enl sammanfattnivg från den förutgående de-ls taljredogörelsen ötver Sverges militära kraftv utveckling under hela loppet af trettioåriga li kriget; man finner, att ansträngningarneln voro ofantliga, och att de visserligen ej stodo i det oförklarliga missförhällande till de stora resultaterna, som mången historisk framställning hittills gifvit anledning att antyda. Slutligen i återblicken på Carl XII:s krig se vi nationen spänna sina krafterna till en styrka (relativt till hefolkningen), som de möjligtvis någon gång förut, t. ex. 1630 och 1648, innehaft, men sedermera aldrig kunnat uppnå. Under de företa krigsåren hade Carl XII 100,000 man (vid fodrens död uppgick armen till 65,000), år 1708 på papperet 130,000 och i verklig: heten sannolikt 114,000 (42 prog af befolkningen); ännn 1712 steg andtarmen till 70,000 och 1718 till 60.000 man. Emellertid bar Sverge äfven efter denna tid flera gånger uppställt armeer, hvilkas styrka måste förväna vid jemförelse med den nuvarande hjelplösheten — resultatet af femtio års fred och ofantliga anslag. Vi tillåta oss påpeka förf:s framställning af de verkligen storartade sjörustningarne till 1790 års fälttåg, uppgifterna om vår krigs: I. styrka vid sista fiuska krigets utbrott och under dess förlopp (i September 1808 under fanorna 72,000 men, d. v. 8. 22 proc. af befolkningen), rustningarne till 1813 års fälttåg samt kriget mot Norge. Till de på samma gång intressantaste och sorgligaste sidorna sf förf:s framställning höra de upplysningar, han meddelar cm de förderfliga töljderna af svenskarnes ölverningar om de ryska stridskrafternas numerär. Från äldre tider var det sed, att, till egna bragders förherrligarde, angifva de ryska armeernas styrka till mm ms mom mp Rv lig medelsiffra. Följden af des-a öfverdriföfvermakt å ryska sidan, dels den lika farliga föreställningen om ryssarnes militära oduglighet. Genom slaget vid Narva vädde degsa fördomar sin kulminatisn — med hur ringa grund, ha vi i det föregående visat. Från denna tid härleder sig den poetiska frasen om en mot tio7, och den ihärdiga apoteoseringen af våra krigförande konungars bedrifter har sedan gjort sitt bästa, att yttermera rotfästa denna tras eåsom uttryck som en oantastlig historisk sanning. Vi vilja ej härmed säga, att ej svenskarne någon: gång kämpat en mot tio; sådant förekommer äfven i andra länders krigshistoria. Men af förf:s framställning visar sig tydligt, att vi, åtminstone i alla utländska krig, lika litet som andra nationer förmått ilängden behålla öfvervigten, när vi ej egt öfverlägsenhet i antal. Som bekant, sngifva ryesarne på tvenne olika sätt sina stridskrafters styrka. Det ena är det officiella, då det gäller att skrämma eller imponera på utlandet; då framdragas n st de bålstora siffrorna, dessa förfärande mas: tt sor som, om de verkligen funnits, skulle a varit tillräckliga att längesedan eröfra verl(ålden. Den andra metoden, som vi skulle kunna kalla den krigshistoriska. användes för -latt framställa de ryska bedrifterna i def ;y fördelaktigaste ljus; de verkliga styrkeför ta hållandena upptagas enligt ingifna rappor ttl:er, under det motståndarens antal ötver 5 sa drifves. Att utvägar både finnas och be as gagnas att beriktiga de vanställande upp et gifter, som ryska historiografien för til m torgs, bjelper ej: verlden vill bedragas, oc rI deraf draga ryssarne parti; mängden lyss mt lnar hlott misstroget till äfven de otvetyd