Aftonbladet – 16 oktober 1865, sida 3

ITTERATURTIDNING. nnehåll: Mankell: Svenska krigsmaktens styrka m.m. sdan lutet af femtonhundsatalet — Nordisk vnlversitetstidskrit: IX, 4 -— Völvesange, Tidsdigt. — Brunius: Gotlands konsthistoria. — Fablcrantz: Samlade skrifter, VI. — Berättelser af förf. till vAmtmannens döttrar,. — Litteratoroch kenst notiser. Uppgifter rörande svenska krigsmaktens styrka, sammansättning och fördelning sedan slutet af fem:onhundratalet. jemte öfversigt af svenska krigshistoriens vigtigaste händelser under samma tid. af J. Mankell. Digert till volymen och till innehållet betydelsefullt är det nya arbete, hvarmed den outtröttlige granskaren och bearbetaren af vår krigshistoria, hr J. Mankell, nyss riktat vår litteratur. Såsom titeln angifver, sönderfaller det i tvenne delar: uppgifterna? om krigsmaktens styrka m. m. och öfvergigten? at krigshändelserna, båda hver för sig virtiga och användbara oberoende af hvarandra, men tilisensmans utgörande ett belt, så att uppgifterna?, det rikhaltiga, men för andra äs historici ex professo ej synuerligen lockande, arkivariska materialet i Pölversigten? sammanarbetadt till en för bildade läsare i al:mänhet njutbar och intressant konturteckning af Sverges krigsbistoria och mili kraftutveckling under nära tre sekel, medan åter öfversigten oupphörligt hänvisar till och låter sig kontrolleras st arkivbilagorna, hvilka forskaren ej vil nmbära, ocktedt han i öfversigten återtinner deras vigtigaste resu.tater. Gränserna för en tidningsartikel tillåta oss ej att me: den fullständighet, vi eljest önskade, redogöra för det i hög grad vigtiga utbytet af författarens omfattande forskningar i otryckta och hittills föga eller intet begagnade urkunder (mest i riksartivet, kommarkollegii arkiv och topografiska kårens arkiv), hvilka i många punkter kasta ett nytt och oväntadt ljus öfver tilldragelser i vår historia, angående hvilka man redan länge allmänt trott sig vara på det klara, samt i det hela ådagalägga, att Sverges militära kraftutveckling i förflutna tider ofta antagit proportioner, hvarom få torde drömma. Bland de detaljer, öfver hvilka författarens framställning sprider en alldeles ny belyening, så ovänted, att vi nästan frukta att den till och med kommer att göra ett obehagligt intryck på patriotiskt ömtåliga ögon, skola vi främst nämna författarens meddelanden om ryssarnes styrka i slage vid Narva. Denna vidunderliga bragd, som så ofta fätt släppa till materiul för den stor ordiga patriouismen, och hvars ?en mo tio? toger sig så förträffligt ut i dikt och sång, sommankrymper tyvärr t.ll ett vid: mindre heroiskt mält, än det hvari den po pulära föreställningen, understödd af en hi storieskrifning, som förmodligen ej haft mo att skingra den ejelfbehagliga villan, hit tills skådat den. Hvad vi i barndomen läs sar, det få vi, om det ock svider, nu lär oss att glömma. Då svenskarne, efter a! t h hlom 8000 svenskar, som slogo 80.000 rys n e T I ha ondavjagat Scheremetietfs kår, den 19 Nc 1 vember 1700 nalkades Narva, som belägrade at ryssarne, hade deras öfverbefä!hafvare duc de Croy, endast 24.000 man fotfolk ti besättande af den 1 vysk mil långa virvun