Aftonbladet – 16 oktober 1865, sida 2

Hon satte sig åter ned; harmen och förtrytelsen bragte henne åter på benen — hon visste att hennes tjenare voro köpta, att de spionerade på den matmoder som lönade och födde dem; men hon hade dock trott att icke ens mr Gervoise skulle v.ga gå ända derhän. Och likväl var det så lätt! Huset var stort och tjenstefolket var icke blott köpt, utan lefde i ständig fruktan för mr Gervoise. Ingenting var lättare för Antony än att stanna på Carnoosie och gå ut och in, utan att hon visste något derom. Och så behandlar man mig i mitt eget hus, tänkte Beatrice och hennes kinder brunno. Nå ja, jag skulle verkligen förijena en sådan behandling, om jag funne mig i detta. Knappast fem minuter efter denna tildragelse knackade vår gamle bekante, John, på mrs Scots dörr och helsade från hennes unga matmor, ati hon skulle komma in i biblioteket. John hade aldrig tyckt om mrs Seot, och den ton, i hvilken Beatrice hade gilvit sina befallningar, kommo hans ögon att tindra af belåtenhet. Min kära mrs Scot kommer att få sig en skrapaX, tänkte han och uträttade sitt ärende med en älskvärd ifver. Mrs Scot satt i sitt rum och hbopsummerade räkningar. Hon hade blifvit helt fet och frodig under dessa är af välmåga och beqvämlighet, och hennes rum vittnade om den förträffliga plats hon hade på Carnoosie. Lyxen hade smugit sig på henne och blifvit väl mottagen och plägad. Mjuka, beqväma stolar, ännu mjukare måttor, vackra gardiner, fåglar i en stor och präktig bur — allt visade en förbättring i mrs Scots lynne och ställning. Hennes sträfva ansigte var visserligen mera uppsväldt än fett, och hennes ögon hade icke förlorat något af sin skarpa blick, men det öaktadt var mrs Scot betydligt förändrad