Aftonbladet – 14 oktober 1865, sida 3

kare. En stackars dräng har för försöt tillN sin husbondes utsvultna häst, blifvit dömd till 6 månades straffarbete och 5 års förlust af medborgerligt förtroende, ehuru måls eganden icke yrkat något ansvar och ehuru s ken beifrats ntan hans vetskap. Hade den stackars karlen, som förut egt god frejd, icke hegått brottet, så hade han kanske blifvit dömd tör djurplågeri. Den allmänna åklagarens kall är ett förfärligt kall och krälver i sanning män med bjerta och hufvud, som icke an-e sin högsta upp gift besiå uti att söka få fängelserna öfverfyllda. I Lindbäckska målet har Svea hofrätt tillställt häradsrätten en skrifvelse, som nästan påminner om samtalet mellan rättstjenaren och Don Pedro. Rättstjenaren: För tusan, min herre, de ha begått falsk rapport; vidare ha de farit med osanningar; för det andra ha da baktalat; för det sjette och sista ha de beljugit en fröken; för det tredje ha de verifierat orättmätiga ting; och slutligen ä de lögnaktiga spetsbofvar. Don Pedro (— Svea hofrätt): För det första frågar jag dig hvad degjort; för det tredje frågar jag dig hvad de ha gjort för ondt; för d t sjette och sista hvarför man arresterat dem, och slutligen hvad ni beskyller dem för. Det är med rättvisan i Sverge ungefär som med en viss persons förlofning för några år sedan: di det icke hördes något giftermål af, frågade en af hans vänner, om förlofningen var bruten. ?Åh nej, svarade han, ?men jag har låtit den dunsta bort?. Så ock med vår rättvisa: hon bryunder släpandet fram oeh åter mellan instanserna. Jag hinner icke orda något om det upprörande våldet få ångfartyget Franzen, eller om ?mamsell Åkerbergs små äfventyr, eller om hr Wahlströmers raindre gentila försök att skaffa sig en fru Wahlström?. Han tyckes tillhöra den der kategorien, om hvilken Mercutio säger, att ?de hålla så fast den nya moden i sederna, att de alldeles tappa bort det gamla modet i lederna?. Derhän har det dock ännu icke gått med hr Wahlströmer; icke rår han: för: att han ej hatt tillfälle att visa sitt mod mot andra än värnlösa barn och fridsamme Her: rans tjenare! : 00 HR. UTRIKE FRANKRIKE. Patrie bekräftar nu, att Drouyn de Lhuys utfärdat en andra depesch i anledning af konventionen i Gastein. Ministern har, sä ger det halfofficiella bladet, i sjelfva verket fuvnit sig föranlåten till en ny uppfattning af konventionen i Gastein och uttalat denna i en depesch till franska sändebudet i Ber lin. Detta dokument har äfven blifvit i afskrift kringsändt till Frankrikes agenter. Fr:murarnes i Paris stora orientaliska loge ämnar icke tyst och stilla hålla till godo med sina katolska bröders exkommunikation. På en sammankomst ef de mest ansedda gifva eit svar. Äfven Viennet har, trots sina 85 år. förklarat att han skall upptaga den från Rom kastade handsken. TYSKLAND. Morning Post har omtalat att hr Bismarck skall umgås med en plan ull reorganisation af tyska förbundet, enligt hvilken alls tyska småstater skulle afväpnas och derefter ett folkparlamest sammankallas i Frankfurt, sannolikt för att uppdraga ledningen af Tysklands angelägenheter och framförallt af-dess väpnade makt åt. Preussen. Dessa meddelanden äro dock svårligen sannolika, fven om man anser fröhgt att Bismarck jemte sina annexionsplaner i hertigdömena städse har blicken fästad på följderna deraf för det öfriga Nordtyskland och Preussens ställning till förbundet. Emellertid vädra de småoch mellanstaterna allvarsamma faror för deras sjelfständighet. och i denna nöd ega de endast två stödjepunkter, nemligen förbundsdagen och utlandets (särdeles Frankrikes) understöd.s Medan det förstnämnda medlet ännu åtminstone är fullt lagligt, ehuru dess fruktlöshet är. temligen pätaglig, är deremot den andra punkten så kinkig att tidningarne blott våga framkomma med obestämda och förblommerade en tydningar derom, och att äfven dessa elterspanas och beledsagas med höga rop om landsförräderi. Under sådana förhållanden är det icke utan betydelse att ministerombyten i antipreussisk riktning egtrum iflera af de mindre staterna. Den liberala och preussiskt sinnade ministern RoggenbachiB. den har måst vika för en österrikiskt sinnad efterträdare, och Hannovers nya: ministerpresident grefve Borries. är bekant för sina lyttranden som: en hederlig anslutning till utlandet, som väckte så stor förbittring i hela Tyskland 1860. Likaså beskylles sachsiske ministern v. Beust för högförrädiska anslag mot Preussen? Det är betecknande? — säger Kreuzzeitung — Satt isynnerhet sachsiska diplomater efter utfärdandet af Frankrikes bekanta cirkulärdepesch om Gasteintraktaten tala om sannolikheten af en fransk inblandning i Tysklands angelägenheter på ett sätt, som icke lemnar nå got tvifvel om hr Beusts intima förhållande till franska kabinettet; de göra detta med en öppenhjertighet, som nästan öfverskrider diplomatiens gsänser. De dölja alldeles icke sitt hopp ett Preussen på Frankrikes inverkan skull våga sig så långt fram, att det icke mera kan med heder gå tillbaka, och vidare att Österrike skall så invecklas i sina författningsförbållanden att det icke kan tes icke direkt, men hon dunstar bort?s medlemmarne af logen har man beslutit at-! snatteri af en kappe hatre, att dermed mata fö