Aftonbladet – 14 oktober 1865, sida 3

liserat sig öfver denna medeltidsceremoni; denna gång torde väl både gycklet och harmen tiga, ty ma. har nu allvarligare saker att tänka på, än afskaffandet af nägra gamla bruk och ceremonier, med hvilka intet ondt är förenadt, på sin höjd något löjigt, och detta må ju gerna få följa de gamla stånden till grafven. Den stora frågan är, om de gamla ständerna skola anse sig ha sammanträdt för att betala gamla skulder, hålla en allvarsam afräkning mellan sina synder och goda gerningar, eller om de skola försöka slingra sig ifrån den store fordringsegarens nationens kraf genom att antingen neka för skulden, förklara saken tvistig. d. v. s. ställd under en obegränsad framtid, eller yrka flera parters inkallande, hvilket, under skenet af en mäkta stor liberalitet, blott åsyftar att få några kreditorer förvandlade till gäldenärer och sålunda stoppa munnen till på dem. Det säkra är, attnågot ackord? icke kan komma i fråga. Bågen är spänd så högt som han möjligen kan tåla, och ett dagtingande, ett jemkande vore å ena sidan ett fegt öfvergilvande af hela talan, å den andra den högsta vinst man någonsin kan hoppas — större till och med än det gamla eländets fortfarande. Eget blir att se huru talrikt de sjelfskrifna lagstiftarne denna gång infinna sig, om de äfven nu skola förnya samma ovärdiga upptåg som vid 1844 års riksdag, då mellan 5 och 600 adelsmän voterade öfver det då hvilande representationsförslaget, men sedan läto frågorna afgöras af ett allt mera hopkrympande antal, så att det slutligen blef fråga om att stadga ett lågt minimiantal för att ståndet skulle anses beslutmessigt. De äflades således att behålla sin representationsrätt, men ingalunda för utt uföfva den: de ville besitta en r ttighet utan skyldighet. Så snart denna blifvit betryggad, skingrade de sig åt alla håll, lemnande öfriga riksdagsärenden att nödtorftigt och sömnigt skötas af några få, som det roade eller konvenerade att ligga i hufvudstaden. Detta är ju ett förträffligt element i en folkrepresentation! Sedan kommer motionsflödets stora komedi, men derom få vi tala närmare nästa gång. ODtt prof på . t parlamen! tariska takt och taktik, som ståndsväsendet I fostrat, har man derulti, att då i andra folk! församlingar representanterna i hvarje fråga gruppera sig omkring två meningar, så far man här se nära på lika många förslag som ledamöter. Ettsådant karnavalsupptåg kan inträffa, att bland t. ex. 50 ledamöter finnas 49 olika meningar och förslag, och att det förslaget, hvarom detvå äro ense, blir expedieradt såsom majoritetens, men beledsögdt af — 48 reservationer. Projekter, mogna och omogna, kloka och befängda, mäste således -haglavinom tepresentationen och öfverlemnas; säsom strutsens ägg, åt Guds försyn att kläckas eller förgås. Kasta vi blicken utom våra gränser, så mötes.den visserligem af åtskilliga märkvärdiga saker, men just icke af några som lämpa sig för en plats i derna afdelning. Det påstås att grefve Bismarck håller på med at: försöka öra Napoleon II vid näan, öck lyckas det, så måsman väl med prins Cloten i Shakespeares ?Cymbeline? erkänna, att det finns inga riktiga Cesarer mer; en och annan al dem kan väl ha krokig näsa? men det är också allt. General Manieullel har i Slesvig, för att begagna ett annat yttrande af samme snvillrike prins, rost sig med ait mära hur läng en narr är då han ligger på marken?, och ryska regeringen fortisälter i re skala än någonsin sina försök utt förvandla dårar till förbrytare. Apropos Rysslund, så har vår minister i Petersburgidessa dager blilvitrappellerad. Derorm har ingenting blifvit saedt och är heller ipgenting. alt -sägn, då afskedet beviljats på egen begäran. Men det påminner om en rappell, den gången liktydig medafsked på grått -papper, då en af baron Wedel Jarlsbergs företrädare, frih. Nils Palmstjerna, återkallades från emma ministerpost derföre att han, hemrest på permission, begagnade sig dera! för att uppträda på riddarhuset med den bitträste opposition mot konung Oscars regering både i frågan om den lika arfsrätten och i representationsfrågan. Att :egeringen djerfdes afskeda en förtroendeembetsman, som visat så liten vilja eller förmåga att sätta sig in i sin regerings anda och strätfvanden, väckte då ett förfärligt oväsen inom den konservativa pressen. Man varnade för demoukratiska tendenser?, framkastade vinkar om, att andra styrelser starkare käpner sin rätt, öcH den, svagåres sjeltständighet blir satt i fråga. En mindre makt? bör på allt sätt undvika kollisioner med en mäktig granne?, der möjliIgen den omtåliga frågan om oberoende och sjeljständighet kan blifva det fingaste vidrörd?. Det frågas, om icke frih. Palmstjerna ljuset varit den man, som genom sitt pPersonliga inflytande mest varit egnad att:af-. vända uppmärksamheten vid det ryska hof:I vet ifrån det allt för bjerta i vår nya regerings åtg rder och der mildra intrycket af dess nya anda och dess nya riktning?. JOch sedan det hotats med uiländska makters, hotas slutligen med högre öch lägre embetsmäns? missnöje öfver friberrens rappell. Härvid terfvas inga kommentarier. Mycket ha vi ännu att beklaga oss öfver, mänga brister att afhjelpa, men lofvad vare Gud att åtminstone dylika skamlösheter icke i våra dagar skulle våga sig fram i dagsljuset. Veckans intressantaste företeelser tillhöra denna gång polisafdelningens område. Ett geheimeråd har försökt att kompromettera sin höga principal genom ait poussera en 5 jJ Ae , 2 FRA skulle icke täla den politiska smittan: ?den.