Aftonbladet – 14 oktober 1865, sida 3

Pill stridens gny, till kamp för rätt och frihet; En älskad höfdings bud man gerna lydde Det blott var landets stormän — icke alltid. Pillika stora möm — som ej förläto, Att han sig höjt ett hufvud öfver hopen. De kunde icke se och ändå glömma, Att han i ära, stundom ock i makt Sig lyftat opp tili jemlikhet med dem, Som hade fädrens klokhet, fädrens arf, Långt mer än egen skicklighet och dygd, Att tacka för sin rikedom och höghet. Han Järde svenska odalbonden känna Sin rätta plats och sin betydelse I samhällskroppen. Icke trälens plats Ned under alla andra, men den fries Som erkänd är och i fullkomlig jemnbredd Med alla andras stödd af lag och rätt. De som i spårer hocom sedan följde Mot samma mål — ej alltid dock detsamma — De ädle Sturarr och Gostaf Wasa, Väl också höjde bondens makt och kall; Men deras ställting. lärde dem begagna Allmogens bistård snarare som medel Att fria landet irån en utländsk konungs För alla lika kränkande förtryck, Än att dem höja upp till jemnlikhet Med frälseklassen, som förstått sig lyfta Högt öfver arbetets och fridens yrken. De mäktade ockicke fullt sig lyfta Till samma höjd af fri och öppen aktning För folkets värde och för allas rätt, Till hvilken redan Engelbrekt uppstigit, Ledd, ej af tankens ännu fulla la rhet, Men af en ädel känslas varma maning. Han eåg i folket icke blott en här, Der några skulle herrska, andra lyda, Der stridens lön, det rika segerbytet Och ryktets glans, ej deles efier faran, Men enter maktens ord och ranges anspråk.