Aftonbladet – 13 oktober 1865, sida 3

ramdrog han så talande skäl för att förmå wonom att lemna Carnoosie, att hans son edan morgonen derpå bjöd det trefliga Jarnoosie och dess herrskarinna farväl. Hans afresa beredde Beatrice både en lättnad och en öfverraskning. Den gjorde henne till och med en smula bestört. Hade hon misstagit sig, eller hade hon afskräckt mr Gervoise från hans planer? Intetdera syntes henne sannolikt. Emellertid var Antony rest, och om Gervoise icke önskade mr Stones dotter till hustru åt sin son, hvad ville han då? Hon vakade, gaf akt på allt och förnam intet, och slutligen glömde hon främlingarne för sitt eget hårda öde. dessa hennes bittra känsior vilja vi ejintränga. Låt Beatrice bära sin börda, den är lätt ännu. En dag skall komma, då hon skall tänka tillbaka på denna tid och förund a sig öfver att hon en gång fann den så tung. Det var redan en vecka sedan Antony hade rest, då en af dessa små tillfälligheter, mot hvilka mr Gervoise icke alltid kunde vara på sin vakt, till en del förrådde honom för hans styfdotter och bidrog till att påminna henne om just de personer, som han allra mest önskade att hon skulle glömma. Gilbert hade lofvat skrifva, och han höll sitt ord; men hans bref voro icke talrika. Det skulle icke varit godt för någondera af dem att ha vexlat skriftliga meddelanden allt för ofta. De kunde och ville icke glömma, men de vågade icke alltid minnas. Emellertid tyckte Beatrice att det nu var bra länge sedan han hade skrifvit; hjertat sved i henne, hela hennes varelse längtade efter honom. Mrs Gervoise kände sig icke stark nog för en promenad, och Beatrice gick ut ensam på egorna. I stället för att välja sin favoritväg, följde hon stränderna af den lilla grunda; slingrande bärv