Aftonbladet – 12 oktober 1865, sida 2

voise icke hade någon tanke på att resa, men hon beslöt tvinga honom att bedja om att få stanna. Han är en ormX, tänkte hon, Soch krypa skall han.4 Högt sade ho: med en blick ut genom fönstret: Jag fruktar ni får ruskigt resväder.4 Luften var blåsig och kall; molnen jagade hvarandra på den gråa himlen, och Carnoosies träd böjde och vredo sig under stormen. Ett riktigt ruskväderX, upprepade Beatrice. Med en lätt och vårdslös helsning lemnade hon biblioteket. Men den trinmf, som B atrice hade pårä: nat, undgick henne ännu en gång. Om mr Gervoise var en orm, så hade han också en af ormens egenskaper: han var hal. Lika litet nu som någon gäng förr kunde Bestrices späda fingrar hälla hovom fast. Innan eftermiddagen var förbi. blef Beatrices mor betänkligt sjuk, så sade mr Gervoise, och Beatrices farhågor bekräftade det. Hon visste bestämdt, att han hade framkallat detta plötsliga anfall, men huru kunde hon icke veta, och hennes för skrämda moder vågade icke yppa det. tFråga mig inte, Beatricet, var hennes enda svar, fråga mig inte! Men resa kan jag ej, sannerligen jag det kan! Du skall icke resa min älskling. Äfven om jag skall bedja honom derom på mina knän , Och nästan på knä måste Beatrice bedja mr Gervoise att stanna qvar. Nej, miss Gordon4, svarade han kort, vi trifvas ej tillsammans, vi mäste skiljas. Min mor kan icke resa, sir, och hon skall det icke.x Miss Gordon, det der duger inte. Ni vill mästra mig, men det duger inte.? Mr GervoiseX, sade Bearice uppbragt. Sjag älskar min mor innerligt, men kom