Aftonbladet – 10 oktober 1865, sida 3

Utvandringar och grundskatter. 1V. Presidenten Westerstrands plan går ut på att, såsom han sjelf yttrar, låta grundskat ten längsamt försvinna? ; ban föreslär, att de beskattade hemmanen friköpa sig genom erläggande, under 28 är, af 6 proc. å en summa, fom uppkommer genom grundskatternas kapitalisering, d. v.s. multiplicering med 16, af hvilken afgift 4 proc. skulle utgöra ränta och resten kapitalafbetalning. Granskar man närmare uppställningen, så befinnes meningen vara, att sedan ett kapitul upp tått genom multiplicering med 16, så divideras detta kapital med 16 och två tredjedelar, hvarigenom det lyckats att i heimmanens betalningsskyldighet få en liten minskning, hvilken behöfdes för nit, utan jordens ytterligare betungande, få tillsårg till per-mille-bevillningen för det ökade hemmansvärdet (16 gånger grundskatterna sammautagna). Hr Westerstrand uppställer sjelf exemplet af nu varande 100 rdrs grundskatter å ett hemman, dessa 100 rdrs kapitalisering till 1600 rdr, räntas och amorterings erläggande derå med 96 rdr, och slutIgen per-mille-afgiftens beräknivg med 3 rdr I sk. 7? rst, således tillsammans en af. gift, efter operationen, af 99 rdr 9 sk. 7 rst, 1 stället för de före operationen existerande 100 rdr i skatter. Uttrycket friköpning tycekes således vara något oegentligt, enär för-. slaget går ut på, att kommunen skulle årligen under loppet af 28 :r erhålla en eftergift utaf en bråk procent af grundskatterna, och att dessa skulle efter de 28 ären alldeles upphöra. Man finner således, att detta. förslag är ganska genomgripande och åsyftar att från jorden ensamt flytta den hårdaste beskattningen till andra förvärfsoch konsumtionskällor jemte jorden. Att detta icke innebär någon orättvisa, ligger för öppen dag; ty om jorden i århundraden måst bära allt, eller åtminstone det ojemförligt tyngsta, så bevisar detta icke att förtrycket varit rältvist; att det fordom var nödvändigt koustituerar ingen räftsgrund, sedan vödvändigheten upphört, och minst borde den nu skattfria jorden ega att klaga, som iså långliga tider varit det på den andras bekostnad. Emellertid är det en af de svåraste saker här på jorden att genast vinna fullständig rättelse i urgamla orättvisor, och äfven förslagets anhängare uttalade på sin tid en välgrundad fruktan för att förslaget hade det stora felet att aldrig blifva antaget, emedan det icke upptog något slags ersättning till den nu privilegierade jorden, om det också, när allt komme omkring, skulle bli något svårt att visa hvad det var som bor de ersättas. En sådan ersättning ingick också såsom ett hufvudsakligt moment i Prosten Almqvists motion. Deune mo: tionär hade nemligen återupptegit grefve Björnstjernas id om skuldförvindelsers utfärdande, ä de nu beskattade hemmanens ägnar, genom riksgäldskontoret, och erättning 1 dylika obligationer till de nu privilegierade. Han ville icke upphäfva, icke ens minska grundskatten, utan blott jemnt fördela den på all jord. Det förtjenar anmärkas, att ett ibland de vigtigaste skäl, som vid remissen af denna motion anfördes emot densamma i presteståndet, var att förslagets genomförande blott skulle neddraga den nu privilegierade jorden till samma elände med den beskattade. Man erkände således, att den beskattade joraen befinner sig i sådant betryck, att blott hiljten deraf, eller så omkring, vore nog för att neddra ga all annan jord till ohjelplighet! Detta tror man, och kan dock hvila lugnt utan att ha försökt allt till det ondas afhjelpande! De anmärkningar, som af retormens anhängare gjordes mot detta förslag, voro til! stor del desamma som i öfrigt gjordes mot din tredje motionen i ämnet, hvarföre vi upp: skjuta med releverandet af dem till dess vi redogjort för denna, nemligen: Rikedagsfullmäktigen Sahlströms förslag. Detta utgår från sönnm princip som pro.