monstration blir att romerska kyrkans an seende än mera försvagas. När man se denna kyrkas främste herde utslunga dylikt anatemer, lika vanmäktiga som opassande kan man ej undgå att fråga sig, om icke den heliga stolen nu är närmare sitt fal än förut, både hvad beträffar dess andligs och verldsliga makt. Den som vill styre verlden bör följa med sin tid, men i Rom vill man lefva i en förfluten. Häruti ligga oförenliga motsatser, hvilka tiden nog skal komma att upphäfva. De tillstundande valen till italienska par lamentet — den 22 och 29 Oktober — he haft ett upplifvande inflytande på stämnin. gen, skrifves från Turin. Septemberkon ventionen af 1564 hade väckt många pas sioner, underhaudlingarne med Kom hade framkallat stort misstroende och stor förbittring, och finansernas sorgliga tillstånd hade så godt som gjort slut på tålamodet hos dem, som dagligen väntade på att nya hjelpkällor skulle öppna sig. D-t ministenella valprogrammet lofvar nytt lif, ny verksamhet, fäster afseende på befolkningens önskningar hvad kloster, skolor 0. 8. v. angår och skördar desto mera bifalt, som man hittills alldeles saknade verksamhet och framåtskridande. Men huru, frågar man, kunna finanserna förbättras utan att man afväpnar? Och huru kan man afväpna så länge det nationella enhetsproblemet ej är löst? Det prekära i ställningen drifver till och med de ängsliga framåt. Detförtjena att anmärkas, att Garibeldi har utsigt att blifva vald i Turins första valkrets och att hvad andra bland aktionspartiets medlemmar beträffar detsamma är händelsen. Koleran fortfar att härja i flera mindre släder. Bland bondfolket har den tron begynt rotfästa sig, att regeringen med afsigt söker utbreda sjukdomen. Bönderna vilja derför ej veta af några läkare eller läkemedel, utan hålla sig uteslutande till presterna. SYD-AMERIKA. Om slaget vid Yatav vid La-Platafloden har general Venancio Fiores ingifvit följande rapport, daterad den 18 Sept.: I går kl. 10 11 stötte vi, efter en besvärlig marsch och ett ösregn som satte slättlandet under vatten, på den fiendtliga armen, som utgjorde omkring 3000 man, snarare flera än färre. Vårt avantgarde gjorde 1200 fångar, bland hvilka den tiendtliga chefen Duarte, eröfrade 4 fanor och gjorde ett rikt byte a! vapen och ammunition. Fiendens öfriga förlust utgjorde 1700 döde och 500 sår de. Vårt avantgardes förlust utgör omkring 250 döde och sårade. Det var en omöjlighet att undvika blodsutgjutelse (!). Fienden kämpade likt vilda djur till följd af den fanatism despoten Lopez förstått att inplanta hos hefolkningen. Ingen mensklig makt kunde förmå dem att gifva sig, de föredroga döden framför att sträcka gevär. Första kåren af argentinska armån under befäl at general Paunero, 12:te brigaden af brasilianska armn under Coelbo Kelly, Orientalerne och den corrientinska divisionen under general Juan Madariaga — alla, både chefer, officerare och soldater, hafva gjort sin pligt, kämpat såsom tappre män och visa: sig vara vida duglig re soldater än man med skäl kunde vänta. Dessa äro de obetydliga seger-trofer jag har den äran nedlägga för hr presidentens fötter. (Rapporten är ställd till presidenten Mitre såsom chef för de allierade armåerna). Slutligen efterkommer jag min pligt såsom chef för avantgardet genom att önska E. exe. och hela armåen lycka med segern vid Yatay den 17 Sept.: den torde snart efierföljas af ännu större segrar.?