Aftonbladet – 7 oktober 1865, sida 3

en det nödigt finner; kännes då parten eej vid et som skrifvet är; hafve rätten vitsord attt säga vad taladt och svaradt va.? Den omstäindig. eten, att lagstiftaren tillagt rätten i sin melhet itsord, då parterna ej god. änna protokollett, har I. edt mig till det antagande, att ingen annian af tens ledamöter än den, som har det bestiämda liggandet att föra rättens protokoll, nemligen ntingen, der ingen särskild protokollsföramde är ntagen, rättens ordförande, eller, der särskild rotokollsförande finnes, denne sednare, eger att red protokollet taga någon befattning, emedan m rättens öfriga ledamöter deltaga i protokollsöringen, de ej kunna opartiskt afgöra frågan om rotokollets riktighet eller oriktighet, då denna råga af parterna väckes. Vidare stadgas i 6 f gällande expeditionstaxa, att protokoll ej må örfattas vidlyftigare än målets egenskap tarfvar, ch i 17 stadgas böter för expeditionshafvande, om häremot bryter. Men om nu ordföranden gde att göra tillägg till protokollet, så vore det u en uppenbar orimlighet att ålägga notarien, om är expeditionshafvande, att ansvara för att rotokollet ej blir vidlyftigare än målets egenkap tarfvar. Enligt min uppfattning, har således ingen rätighet att i det af notarien förda protokoll änIra eller tillägga en, enda bokstaf, och för att tå lut på hr rådman Öhnells förfarande att i prookollet göra ändringar och tillägg, begagnade ag den lagliga utvägen att i k. hofrätten anmäla förhållandet. Euru de af hr rådman Öhnell, under den tid jag tjenstgjort såsom civilnotarie, gjorda rättelser och tillägg i protokollet allmänhet varit obetydliga, hade jag likväl kunnat anföra sådana af större vigt än de som blifvit gjorda i min till k. hofrätten ingifna skrift, nen just emedan jag icke ville söka ådraga hr Öhnell något ansvar, utan endast åsyftade att få stt förklarande af k. hofrätten, det hr rådman Öhnell icke egt vidtaga några rättelser i eller söra några tillägg till protokollet, valde jag till föremål för min anmälan de obetydligaste saker, ag kunde påfinna. Jag hoppades genom denna skenbart obetydliga, men i princip ganska vigiga, angifvelse få afgjord den frågan, hvem som sjelfva verket är protokollsförande i rådstufvurätten. Hvad utgång saken i k. hofrätten rönt, ir mid obekant; men oväntadt var det, att ansifvelsen, uppenbarligen föranledd af. ingenting annat än nit för min tjenstebefattning, skulle kunna användas såsom skäl till mitt skiljande från samma befattning. Det andra skälet till mitt skiljande från förordnandet innefattas i hr rådman Öhnells anmämälan för magistraten, att jag förklarat, det jag ej ville ställa mig till. efterrättelse den ordning, som städse å afdelningen iakttagits, att vederbörande expeditionshafvande två dagar före hvarje rättegångsdag till ordföranden hemsänder protokoll och handlingar, som samma rättegångsdag skola förekomma hos rådstufvurätten?. Härå får jag genmäla, att jag bestrider, att sådan ordning, som hr rådman Öhnell omförmält, städse iakttagits å rådstufvurättens tredje afdelning. ly under den tid af öfver 8 år, under hvilka jag såsom extraordinarie tjensteman tillhört nämnda afdelning, är det först sedan mot slutet af sistlidet år, då hr rådman Öhnell blef afdelningens ordförande, som en dylik ordning iakttagits, hvaremot förut protokollen först blifvit till ordföranden: hemsända om eftermiddagen näst före sessionsdagen. Då nu alldeles ingen föreskrift finnes i lag eller gällande arbetsordning derom, att protokollen skola hemsändas till ordföranden, torde min underlåtenhet att ställla mig till efterrättelse den af hr radman Öhnell omförmälda ordning i allt fall icke hafva utgjort lag-. lig anledning att skilja mig från förordnamdet. Det tredje skälet till magistratens ifrågawarande åtgärd grundar sig på hr rådman Ö)hnells uppgift inför magistraten, att då hr rådmannen begärt få genomläsa protokoll i ett mål, scom redan varit afgjordt, j:g skall vägrat denna begäran under förmälan att jag för protokollen ensam vore ansvarig. Att jag vid ifrågavarande tillfälle yttrat, att jag för protokollen ensam var ansvarig, är möjligt, ehuru jag icke minnes det, men detta yttrande fälldes i sådant fall icke till svar å hr rädman Öhnells omförmälda begäran, på hvilken jag, enär det protokoll, hr rådmannen begärde att få se, var ett ibland dem, jag bifogat min till hofrätten ingifna skrift, svarade, att sådant för tillfället icke lät sig göra, emedan nämnda protokoll fanns i hofrätten. På grund af hvad jag nu anfört, yrkar jag, att då hr rådman Öhnell, enligt magistratens beslut, redan förständigat mig att afhålla mig från tjenstföring i rådstufvurätten, öfverståthållareembetet ehagade antingen genast upphäfva magistratens beslut, så att mig må tillåtas att åter inträda i den befattning, iag blifvit förordnad att förestå, eller ock, derest detta mitt yrkande ej kan bifallas, och målet ej hinner att afgöras förr än tiden för förordnandet tilländagått, att öfverståthållareembetet måtte förklara, att magistraten saknat laglig anledning att skilja mig från det mig meddelade förordnande. Stockholm den 7 Aug. 1865. Å besvären resolverades, att öfverståthållareembetet efter ?att ha läst besvären samt magistratens protokoll, ej fann skäli öfverklagade beslutet göra ändring?. Hr Hultgren fullföljde saken hos K. M:t, som nu meddelat resolution i målet, af hufvudsakligt innehåll, att som notarien Hultgrens förordnande gällt viss tid, och denna varit tilländalupen, innan besvären kommo under K. M:ts pröfning, fann K. M:t besvären ej till något vidare yttrande föranleda. Det förblifver således — besynnerligt nog — outredt huruvida magistratens förordnande varit lagligt eller olagligt, och alldenstund det nästan alltid kan antagas, att förordnanden på viss tid äro tilländalupna innan dylika tvister hinna passera alla instanserna, blir alltså dennaturliga och oundvikliga följden af det åskådningssätt, som vid pröfningen af denna sak gjort sig gällande hos regeringen, att personer, som innehafva förordnande på viss tid, äro fullkomligt prisgifna åt godtycket och kunna när som helst skiljas från utöfningen af den åt dem uppdragna befattning, utan ens en skugga af lagligt skäl och utan att något ansvar drabbar den myndighet, som tilläfventyrs dervid förfar lagstridigt. Vi ha härmed alldeles icke uttalat något omdöme rörande den ifrågavarande tvisten mellan hr Hultgren och magistraten, utan blott velat fästa uppmärksamheten på det besynnerliga förhållande, att det icke skall kunna blifva på något sätt afgjordt huruvida magistraten i och genom den omtvistade åtgärden handlat lagligt eller olagligt.