Aftonbladet – 7 oktober 1865, sida 2

ken i och för sig sjelf ur praktisk synpunkt ala lika högt till fördel för densamma. Ty svårt m icke rentaf omöjligt synes det blifva att vid fterföljande sammanträden tillräckligt noga jura ett protokoll, som väsentligen till sitt inne1 grundar sig på en verkställd öppen omrösting, om något omröstningsprotokoll icke före nnes. Och om sedermera itrågakommer förklaing öfver ett dylikt beslut, är det omöjligt att ved visshet, efter någon tids förlopp, veta hvilka et tillkommer att sådan afgifva, det vill säga, vilka varit om beslutet ense, såvida protokollet erom intet upplyser. Vidare är det icke omöjgt att ett af stadsfullmäktiges pluralitet fattadt eslut skulle kunna föranleda ansvar för de belutande; vid sådan händelse är det äfven af igt, att protokollet upplyser, hvilka varit om eslutet ense. Det har visserligen blifvit å motatta sidan invändt, att reservationsrätten är för Illa händelser tillräcklig att göra omröstningsmotokoll öfverflödigt. Detta skäl synes dock ärdeles svagt: ty först och främst lemna de möjigen ingifna reservationerna icke tillräcklig uppysning för nyss antydda fall, såvida de icke äro utgifna af samtliga de mot ett beslut röstande, ich sedan gör denna rätt visst icke omröstningsrotokoll öiverflödigt hos andra kollegialt besluande myndigheter. Bland de få och som oss ynes svaga skäl för öfrigt, hvilka blifvit anförla för det öfverklagade beslutet, torde vi undernigst få påpeka ett, som tyckes hafva blifvit illagdt en bestämmande vigt. Det är en jemelse med kongl. förordningen om kommunaltyrelse å landet, hvarifrån man velat hemta beysning af stadgandet uti förordningen för stälerna. I sådant afseende åberopas 23 i förra örordningen. Men skulle jemförelse mellan dessa våda författningar anställas, synes skäl varit att lertill välja 21 (och icke 23) af meranämnla författning för landet; ty den behandlar samna sak, då deremot 23 allenast bjuder hvad rotokoll vid kommunalstämma å landet skall i ullmänhet innehålla, sedan förut i 2 talats om sppen omröstning. Utan att nu fästa stö:re vigt in behöfligt vid den omständigheten, att hvad som stadgas för landet, men blifvit uteslutet ur örfattningen för städerna, just till följd häraf cke får af stadsfullmäktige tillämpas, torde den if oss omfattade åsigt vara af sjelfva sakförhål andet betingad såsom den rätta äfven vid öppna omröstningar inom kommunalstämman. Här skall hvarje röstande efter upprop afgifva sin st; denna röst gäller mycket olika för olika rötande: för den ene 1, för den andie 2, 3 eller i 0. s. v. Huru vill man då vid nästa sammanide justera ett dylikt omröstningsiesultat så, tt allt tvifvel om dess riktighet undanrödjes, om man icke af protokollet kan se, huruvida den enes eller andres röst blifvit upptagen cke allenast för den mening han omfattat, utan ifven till full valeur? Nog torde det vara orådigt att låta en justering inskränka sig till ett enkelt tillkännagifvande af ordföranden, att så som han räknat och skrifvit skall beslutet blifva. En verklig majoritet skulle på så sätt lätt nog kunna förklaras för minoritet af en slarfaktig yrdförande, utan att misstaget skulle kunna om icke i besvärsväg ny omröstning skulle v hvilken å annan tid dock kunde gestalta sig olika och dessutom vore underkastad i net som första omröstningen. Från hvilken sida man ock ser saken, vare sig från den juridiskt ormella eller praktiskt lämpliga, våga vi i unlerdånighet uttala den mening, att det öfverklaade beslutet saknar tillräckliga grunder. Det nes oss derjemte vara af så stor vigt för tillmpningen af de nya kommunallagarne, att vi ristat underkasta detsamma E. M:ts höga pröfning, ty det röjer en tendens hos den kommunala sijelfstyrelsen att sätta sig öfver lagliga och godkända formaliteter, hvilken tendens möjligen kan lätt nog vidare urarta. Denna frågas behandling för öfrigt af stadsfullmäktiges plurali Let erbjuder exempel på ett sådant förakt för lagliga formaliteter äfven i annat afseende, ithy alt Jå våra besvär hos E. M:s befallningshafvande förklaring afgats icke blott af dem, som fattat det öfverklagade beslutet, utan äfven af personer, som dervid icke varit närvarande, ja till och med af en ledamot, som sjelf röstat mot beslutet. men icke desto mindre i törklaringsväg stämplade det såsom särdeles lämpligt. I djupaste underdåmighet anhålla vi att E. M:t täcktes infordra handlingarne i målet, af hvilka frågan torde vinna ännu bättre belysning, än hvad vi här kunnat, utan allt för stor vidlyftighet, åt densamma gifva. Vi hafva endast velat anföra de hufvudsakliga skäl, på hvilka vi ansett oss kunna stödja vår underdåniga anhållan, att E. M:t täcktes upphäfva det fattade beslutet. Med djopaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärda Stormäktigste allernådigste konung! Eders kungliga majestäts a Underdånigste, tropligtigste tjenare och undersäter. P. E. Gellerstedt. G. Broomåe. Professor, ledamot af stads— Professor, ledamot fullmäktiga. af stadsf. B. W. Linder. G. M. Sommelius. Prof., led. af stadsf. Rektor sch., led. afstadsf. Axel Möller. Sven Carl Brink. Prof., led. af stadsf. Domkyrkokamrer, led. at stadfullmäktige. C. F. Nauw.ann. Gusiaf Ljunggren. Prof. och stadstullm. Prof. och stadsfullm. P. Möller. J. Gleerup. Bagare, led. af stadsf. Bokhandlare, led. afst.-f. A. G. Lundahl. Handlande och stadsfullm. Lund den 5 September 1865. De af klaganderne i deras besvärsskrift framhållna motiven för den mening, de för fäkta, äro onekligen fullt ötvertygande för enhvar, som med oförvilladt öga och opartiskt sinne betraktar frågan. Såväl lagenligheten som den praktiska lämpligheten af hvad klaganderne yrkat är med full befogenhet påvisad. et hittills lagenliga förfarandet hos oss vid alla offentliga förhandlingar, öfver hvilka protokoll föres, talar ju fullständigt till förmån för deras meing. Och hvad angår lämpligheten af det itt för voteringsprotokolls förande, som de rfäkta, torde man haiva ännu svårare att icke instämma med dem. Det är i sanning svårt alt ens gissningsvis utleta de imre driffjedrar, som möjligen fört majoriteten af Lunds stadsfullmäktige till att yrka en häremot stridande praxis. Om deras yrkande hade gått derpå ut, att man ej ovilkorligen och alltid behöfver specificera voteringsresultatet genom att i protokollet utsätta de röstandes namn, utan blott vid vigtigare frågor kan vara förbunden dertill, så skulle man tilläfventyrs hatva kunnat finna någon tillstymmelse till rimlighet i deras förfarande. Nu hafva de deremot, i hvad på dem berott, totalt förhindrat all möjlig närmare upplysning ur protokollet om det sätt, hvarpå ett genom öppen votering afgjordt beslut blifvit fattadt. Hvad kan bli följden