Aftonbladet – 6 oktober 1865, sida 2

Ju flera upplysningar man erhåller om fenianismen i Irland, anmärker Times i en af sina sednaste artiklar rörande detta ämne, desto skarpare framträder motsatsen mellan dess inre svaghet och dess vidt utsträckta förgreningar. På papperet, fullföljer tidningen, tager den sig visserligen ganska betänkligt ut, och med Irland fördeladt i distrikter och underafdelningar, under officerare med storståtliga titlar, med iilialer och agenter i många af Englands stora städer, med en skenbart regelbunden militärorganisation, med ett system af igenkänningsord och lösen, ett program, hvars hbuf udpunkt var Irlands befrielse från det engelska oket och upprättandet af en sjeliständig republik, är det troligt nog, att tidningen Irish Peoples ständiga läsare och korrespondenter verkligen kunnat anse sg för herrar i landet, isynnerhet som de väntat sig ett storartadt bistånd frår Amerika. Men sedan regeringen nu gilvit fenianismen det väl riktade slaget, hvilket tyckes ha slagit henne till jorden, visar sig saken i en helt annan dager. Blott och bart tillvaron öfverallt ilIrland af ett hemligt sällskap med fenianernas tendenser bevisar dock en mycket gängse böjelse för oroligheter och brist på lojalitet. Politiska och religiösa stridigheter ha skapat nya, otillåtna föreningar, och dessa hemliga sällskap ha vant irländarne att lyda befallningar af partiledarne, hvilkas namn de icke en gång känna. Rättegången mot de i Dublin ar. esterade har ånyo blifvit uppskjuten, emedan b-vis ningen tyckes skola bli vidlyftigare än man från början hade tänkt sig, men man kan redan af de förklaringar, som afgifvits inför n-yndigheterna i Cork, göra sig en temligen tydlig föreställning om det sätt, hvarpå fenianiemen fortplantats. Angilvaren John Warner är just en person, som tyc:es vara ypperligt på sin plats bland anstiftarne af n sammansvärjning. Ursprungligen hade han tjenat i armån, men hade blifvit aefskedad för dåligt uppförande; han gick derpå in vid milisen samt var på den tiden Pprotestant och ifrig orangist.? Sistlidet år förändrade han emellertid religion samt blef en uppriktig och from katolik, dertill föranledd, såsom det berättas, af en tvist med en pro:estant. Ungefär samtidigt och medan han ännu tjenade vid staden Corks artilleri i Kinsale, blef han bekant med en timmerman vid namn ÖCrowley, som frågade honom, om han ville strida för fälerneslandet?, och, då han samtyckte härill, genast lät honom aflögga ed på en k olsk bönbok såsom medlem af feniansällkapet. Han återvände kort derpå till Cork ich sammanträffade der med andra bröer?, bland dem den mysteriöse hr Geary, vars plötsliga försvinnande så obehagligt