Aftonbladet – 6 oktober 1865, sida 2

vidlyftiga granskningsarbetet anser kammarrätten icke lemna ett tillfredsställande resultat; och afstyrker derför på det bestämdaste hvad kommissionen i detta fall föreslagit. Dernäst och i öfverensstämmelse med hvad chefen för ni litorekenskapskontoret anfört erinrar kammarrätten om de uppbördsbrister, som i sednare tider yppats hos åtskilliga redogörare för fjerde hutvudtitelns medel, och upplyser i detia fall, att från September månad 1861 balans upptäckts hos fyra regementsskrifvare å medel, som de i tjensten haft om händer, till en sammanräknad summa af omkring 100,000 rdr, hvaraf kammarrätten drager den, tvifvelsutan fullkomligt riktiga slutsats, att kontrollen öfver åtskilliga af landtförsvarets kontanta tillgångar bör blifva mera ån hittills centraliserad hos det embetsverk, som bildar styrelsen för det hela. Kammarrätten afstyrker slutligen på flera anförda skäl bifall till kommissionens förslag om de landtförsvaret tillhörande räkenskapers granskning ensamt i kammarrätten. Sedan vi nu i största korthet redogjort för kammarrättens väl genomtänkta utlåtande, skall läsaren sannolikt lika med oss inse, att om kommissionens förslag af K. Maj:t gillas, så befrias armåförvaltningen visserligen från en lika besvärlig som ansvarsfull granskningsskyldighet, men på bekostnad af en oafvisligt nödvändig kontroll. Befrielsen från berörde granskningsskyldighet skulle enligt kommissionens uppgilt medföra någon lättnad? i armåförvaltnin gens göromäl. Men denna omständighet torde icke egentligen hafva framkallat kommissionens förslag om granskningsskyldighetens öfverflyttande ensamt på kammarrätten. Förhållandet är nemligen, att då ständerna samtyckte till krigskollegii förvandling till en armfförvaltning, ltästades dervid det uttryckliga vilkor, att aflöningsstaten för det nya embetsverket icke skulle bli högre än den för koilegium fastställda. Men isynnerhet för de blifvande cheferna i armåförvaltningen har kommissionen föreslagit så höga löner, att, om dessa skola utgå till fulla beloppet, återstod ingen annan utväg än att indraga de löner, som nu utgå till revisionstjenstemännen i krigskollegium. Men då i alla händelser räkenskaperna måste granskas, så låg den åtgärden nära till hands att öfverflytta nämnde bestyr på kammarrätten, hvars revisionstjenstemön likvisst derigenom ovilkorligen måste ökas; men deras aflöning skulle likvisst icke utgå från krigskollegii stat, som sålunda icke öfverskredes, Ty nämnde aflöning kommer att drabba sjunde hufvudtitelns besparingar, intill dess ständerna, nolentes volentes, för nämnde revisorer anslå aflöning. I realiteten har dock kommiseionen föreslagit en åtgärd, som strider emot det af ständerna fästade vilkoret vid beslutet om krigskollegii reorganisation. Vi antaga emellertid att redan denna omständighet, som svårligen kan undfalla regeringen, skall lägga hinder i vägen för förslagets godkännande i dess närvarande skick.