Aftonbladet – 6 oktober 1865, sida 2

Till Beatrice, din tok! Men om du gifter dig med Beatrice, är inte du då Beatrices herre? Jo, hennes herre i kärleken och inför lagen?, svarade Gilbert med darrande läppar, hennes herre, men inte hennes plundrare. Mr Gervoise rätade upp sig i stolen. Min kära Gilbert?, sade han i klagande ton; behöfver jag söga dig, en läkare, att mitt lif är högst osäkert? Jag har blott få år att lefva, — förmörka och förbittra ej dessa år.? Men äfven detta vädjande förmådde icke beveka Gilbert. Han hade rest sg och stod nu framför sin far, kall som marmor, och hård och fast som den. Du är en otacksam son?, sade mr Gervoise, som också reste sig upp; jag förde dig hit för att du skulle få Beatrice, och det lyckades. Denna Evas äkta dotter fattade tycke för dig, men utan mig skulle hon aldrig ha sett dig. Jag förde dig hit och gaf dig en ung, vaeker och rik hustru, och se här min lön. Men jag kom inte hit i den afsigten, svarade Gilbert harmset; när jag kom hit, var jag trolofvad med mademoiselle Joanne.? Så var det, och hvem ställde dun saken till rätta åt dig? Jo, hade inte jag varit, så skulle du nu ha varit hennes man och en stackars obetydlig bydoktor. Sanningen slog plötsligt Gilbert för hufvudet, och han blef askgrå. Det var hans far som i hemlighet hade brutit hans trolofning med Lucie Joanne, och Beatrice hade blifvit förrädiskt och skamligt köpt. Gode Gud, hvad har ni gjort ? ropade han, hvad har ni gjort! Gifvit dig den bländande Beatrice Gordon i stället för den fattiga, mattögda Lu