Aftonbladet – 3 oktober 1865, sida 3

skrifter, som ingå i cirkulationen, och hvaraf tiden assimilerar hvad den kan, till underhåll för den växande kulturen, förkastande — till spillningen i de stora bibliotekerna af 400,000 volymer — allt det som ir för hårdsmält eller för saftlöst, eller redan en gång förut passerat samma vägar. Gjorde akademierna detta, skulle de välserningar, de derigenom utspridde i ett sålant land som Sverge, vara oberäkneliga. Civilisationen är statens högsta ändamål. Denna utgöres af vetenskap och konst gemensamt, icke af endera särskildt. Vetenskap är civilisationens märg och formgifvande skelett, konsten dess blod och dess nerver. De måste höra tillsammans för att vifva ett lefvande väsen. Det var det poeiska snillet — det var Voltaire och Rousseau — som, då det utsläppte revolutionens stormar öfver Frankrike, gaf tillika folket mod och kraft att slita feodalismens nesliga bojor; men det var kemi och matematik som frälste Frankrike i faran, som fördref dess fiender och som ordnade det ånyo. Frankrikes hjeltetid föll tillsammans med dess vetenskapliga period; och dess petiska sammanträffade med slafveriets öjd, liksom den nu sammanträffar med saknaden af nationens begrafda ära.? ) Men icke nog med det: tidsandan vill ej ens anse offentligheten på det upsaliensiska forum tillräcklig för krafven på universitetets lifsyttringar. Hon vill beröfva staden af evig ungdom? hvad som, åtminstone enligt detta uttrycks ursprungliga betydelse, just konstituerar den till en sådan. För min del är jag öfvertygad, att Upsala i alla fall skulle göra skäl för namnet. Då jag var der urder sista Majkarnavalen, besökte jag äfven den studentkonsert, som dagen förut gais på Carolina Rediviva, och den förtjusande krans af unga redivivor jag der sög och som hade spirat upp efter dem som blomstrade på vår tid, vittnade om att staden, äfven utan universitetet, skulle vara en stad af evig ungdom; men man finner det i alla fall grymt att någon vill utbryta universitetet ur denna vackra infattning. Denna tanke innebär dessutom, menar man, en bristande pietet mot våra fäder, som en gång förlagt universitetet i skuggan ef Odinslundens kronor. Hvad svaras nu på detta? Jo, bland annat svaras det helt prosödiskt, alt. när universitetet stiftades, hade Stockholm väl begynt anses för hufvudstad, men var egeniligen blott en befästad ort, en militärpost, bestående af en enda liten, tätt Eebyggd och inom murar inklämd holme, således den för det. lugna vetenskapligt lifvet minst lämpliga ort man kunde påtänka. Upsala hade deremot mycket qvar af sin -hufvudstadsnatur, såsom historien nogsamt visar, och var nära lika or, stad, som Stockholm. Den ena var en öppen, rymlig, fredlig ort, den andra ett citadell, hvaromkring och hvarinom -ständiga strider kämpades. Numera äro båda lika lämpliga i det afseendet, och den sednare öfvervägande i alla öfriga. Universitetets belägenbet i en afsides, jemförelsevis obetydlig, ört måste alltid ha dör gilna följden, att-de litterärt bildade tnedborgarnes lif tvärt athugges i två delar: en alldeles särskild för uppfostran, en lika särskild för det praktiska, Dessa få icke öfvergåihvarandra; de afhuggas från hvarandra genom en skarp gränslinie, och följderna ser man dagligen vid betraktandet af embetsmannabildningen och embetsmännens ställning inom det litterära lifvet. Med detta anse sig de flesta ha afbrutit all gemenskap, när den så noga utmätlta lärotiden afslutades. Ett universitet: på samma ställe, der det applicerande praktiska lifvet framletves, kulle deremot säkert hos ganska många väcka och nära den tanken, att hela lifvet kan vara en lärotid. Så säger man, och man säger ännu myeket mera, som jag för ögonblicket ej kommer ihåg — allt naturligtvis i civilisationens intresse. Nå ja, civilisationen Kan vist vara bra i många fall, det nekar jag inte till; det är den vi ha att tacka för tillvaron af teatrar, täckvagnar, trottoirer och tidningar; men också, hvilka obehag medför den icke, bland hvilka ett af de minsta är, att man icke får bära en hatt eller rock efter egen smak, utan att blottställas för att bli begapad och begabbad. Hur gick det t. ex. med borgmästar Kabaras? och hans 20 zigenare, när de här om dagen kommo till Köpenhamn? Jo, först blefvo de begapade. såsom underliga djur, och sedan förda inför polisen, såsom vegabonder — också ett be grepp, som civilisationen neddragit från der aktade höjd det intog hos de gamle. För sök nu att liksom fordom Homerus elle Oedipus vandra verlden eller blott stader omkring — hvad blir följden? Fråga por trättritaren Pe.terseon. Civilisationen for drar, att menniskan skall vara antinger hueegare eller hyresgäst eller — fängelse leda:not. H. R. ) C. A. Agardh. FINLAND. I sin ?Krönika? för den 27 Sept. ytfra Hufvudstadsbladet bland annat följande: Bevillningen — af tio ord, som under de sed naste veckorna talats, här och ötverallt i lande ha k o rört de Ingenting intressar AVN tt tänka nå sin NE