Aftonbladet – 3 oktober 1865, sida 2

komma att älska mig, tänkte han. Jag är galen som stannar qvar hos henne! TJuGOosJETTE KAPITLET. Stanna och försök att vinna din önskan!? hade hon sagt. Hvilken älskare skulle icke ha lydt hennes uppmaning? Gilbert stannade, men hårdt var verligen det prof, på hvilket Beatrice satte honom. Hon pröfvade honom ända in i hjertfibrerua, icke för att tillfoga honom smärta, utan till följd af en orolig och nyckfull nyfikenhet, som plågade honom och icke gjorde henne lycklig. Gilbert trodde sig kunna se hvad som försiggick inom henne — hon gjorde sitt bästa för att tycka om honom, men det ville inte lyckas. Detta vänliga och frukt lösa försök tillskref han de otaliga små nycker, som nu gäåfvo omvexling ät deras dagliga lif. Sådan som Beatrice nu var hade hon aldrig förut varit. Hon kunde icke i fem minuter hålla fred med Gilbert. Antingen fann hon fel med honom eller gjorde hon sitt bästa för att han skulle tinna fel med henne; och likväl då han lemnade henne dyster och uttröttad, kallade hon honom antingen tillbaka på sitt despotiska sätt eller harmades i tysthet öfver hans bortgång. Den förtidiga upptäckten föll tillbaka på henne sjelf såsom ett straff. Hon hade brutit den tystnadens förtrollning; som hade skänkt henne en omedveten sållhet och gjort Gilbert lugn och trygg. Hon kunde icke glömma, att Gil bert icke längre var en vän, utan en älskare, och han kunde icke glömma, att hon med grym hand hade afslöjat hans hemlighet och lekt med hans qval. Hans kärleksförklaring hade icke varit älskarens varma, glödande språk, uttaladt vid älska