Aftonbladet – 3 oktober 1865, sida 2

iktiga, och om redogöraren från armåförvaltningen erhållit t. ex. 5000 rdr, men påför sig endast 500, så kan redovisningens utgående baans synas ganska riktig, ehuru i verkligheten 1500 rdr mindre än vederbort blifvit redovisade, wilket högst anmärkni ärda förhållande här cke skulle kunna upptäckas, då man, i saknad uf armåtörvaltningens originalanordningar, icke var den ringaste vägledning; att kommissionens förmenande, att kontrollen i redogörelsernas medelsdebetering, skulle, unler afvaktan på insändandet till kammarrätten vf armetörvaltningens hufvudbok, kunna på ett ullt betryggande sätt vinnas derigenom, att de derbörande, som åligga att kontrollera upp: rdsmannen och redogöraren, innan hans redozörelse insändes till revisionsverket, bestyrka lensamma i fråga om fullständigheten och rikiigheten af der förekommande medels debitering, icke synes vara så alldeles riktigt, ty hvem skulle uppgifva ett sådant besiyrkande i afseende å medel, som uppburits t. ex. af beklädnadsdirektionerna, der direktionens ordförande och ledadamöter sjelfva äro redovisande och underskrifva redogörelserna. eller i afseende å medel, anordnade till åtskilliga kommendanter, som i flera af rikets kuststäder sjelfva äro redogörare? att för revisionsdepartementet, jemlikt 11 af kammarrättens arbetsordning, icke får i afseende å levereringar till kronans kassor samt remisser till och från andra verk, såsom giltiga verifikationer godkänna andra handlingar, än den emottagande uppbördsmannens originalqvittenser och således, i förevarande fall, armeförvaltningens af vederbörande redogörare behörigen qvitterade originalanordningar, hvilka handlingar, för utöfvande af en fullt säker kontroll, ovilkorligen böra vara för revisionen tillgängliga: att 42 i den för kammarrätten under den 15 Oktober 1831 utfärdade instruktion stadgar, att räkenskap bör vara granskad inom ett är från den dag densamma blifvit hos kammarrätten anmäld, hvadan denna föreskrift blir omöjlig att tillämpa på nu ifrågavarande redogörelser, som, enligt kommissionens uppgitt, skola afgifvas under loppet af Mars och April månader, men den 1 nästpåföljande Oktober borde till armeförvaltningen öfverlemnas, för att hit återkomma först 3 månader derefter, eller samtidigt med armåförvaltningens hufvudbok, hvarigenom, på sätt kommissionen äfven medgifver, granskningsarbetet skulle komma att under nämnda tid afbrytas; att de flesta, om icke alla, redogörelser, hvilkas direkta insändande till kammarrätten nu blifvit ifrågasatt, icke äro bundna, utan vanligen afgifvas dels endast genomdragna, dels i en mängd lösa blad, till följd hvaraf dessa handlingar, under transporten mellan kammarrätten och armeförvaltningen, ganska lätt kunde skalas samt en och annan vigtig verifikation helt och hållet förkomma, utan att någon kunde anses skyldig att för tillrättaskaffandet vara ansvarig, eller ens kunde påstås, att redogöraren icke aflemnat den med redovisningen kanske aldrig inkomna handlingen, hvilket förhållande visserligen kunde afbjelpas genom föreskrift om nämnda räkenskapers inbindning, innan desamma från vederbörande redogörare aflemnades, hvarigenom statsverket dock skulle få vidkönnas en betydligt förökad utgift, enär redogörelserna åter borde utbrytas och ånyo inbindas, för att såsom verifikationer biläggas armeförvaltningens hufvudbok ; att förslaget i denna del icke synes komma att medföra ens den afsedda lättnaden i armeförvaltningens göromål, enär, i allt fall, deifrågavarande redogörelserna den 1 Oktober skulle af förvaltningen emottagas. På grund af hvad sålunda anförts, afstyrker kontorschefen ifall till den ofvan ifrågavarande delen af förslaget, ?såsom varande utan nytta, men deremot medförande en högst betänklig rubbning i granskningsarbetets oafbrutna och säkra gång inom kammarrätten. Beträffande dernäst den del af frågan, som afser att alla de årsredogörelser, hvilka hittills blifvit i krigskollegium specielt granskade, hädanefter skulle, utan föregående granskning i armåförvaltningen, sedan de samtidigt med den fullständigt verificerade armåförvaltningens hufvudbok till kammarrätten blifvit aflemnade, i dess öfverrevisionsdepartemert undergå denna speciella revision, så anföres vidare: Den komite, som efter 1856—1858 årens riksdag erhöll uppdrag att afgifva förslag till embetsverkens förändrade organisation, föreslog att inom krigsförvaltningen skulle bildas en särskild afdelning, bestående endast af civila ledamöter, hvilken, bland andra göromål, äfven skulle förrätta det väsentligaste af revisionen samt att alla årsredogörelser för 4:de hufvudtitelns anslag skulle inom armåförvaltningen förberedande granskas, innan desamma till kammarrätten insändas med armåförvaltningens hufvudbok, och den af K. M:t under den 16 Juli 1861 tillsatta landtförsvarskomiten tilldelade hvarje afdelning af krigsförvaltningen större delen af revisionen, hvarjemte rikes ständers skrifvelse af den 4 December 1863, angående krigskollegii förändring till en armåförvaltning, icke innehåler något, som antyder att revisionsarbetet bordefrån armeförvaltningen Ene Begge de förenämnda komiteerna hafva säledes ansett nödigt och nyttigt att det revisionsarbete, som hittills älegat krigskollegium, fortfarande borde förrättas inom armförvaltningen, hvilken åsigt måste vara desto riktigare, som armåförvaltningens protokoiler, registratur, anordningsoch liqvidböcker, rörande medel och persedlar, auktionsprotokoller angående entreprenader och upphandlingar m. m., lättast äro tillgängliga för tjenstemännen inom rvaltningen, samt den detaljkännedom i krigsförvaltningens alla grenar, som erfordras för att i första hand rätt kunna granska de ifrågavarande räkenskaperna, säkrast torde vara att påräkna inom armeförvaltningen, hvarest de mili. täriskt-tekniska insigter, som i många fall verkligen äro behöfhga, såsom t. ex. vid granskning af tyg, ammunitionsoch gevärsförrådens samt fortifikationsförrådens persedelredogörelser, äfven lära vara attigenfinna. Indelta armens aflöningsräkningar och möteskostnadsredogörelser samt beväringsmanskapets mönstringsoch möteskostnadsredogörelser hafva väl på sednare åren icke ingått till krigskollegium för att granskas, men, utom att kontoret anser det den förberedznde granskningen äfven af dessa räkenskaper bort qvartanna inom krigskollegium, så inträftar med dem ett helt annat förhållande än med nu ifrågavarande redogörelser, ithy att de aflöningsräkenskaperna bilagda aflöningsför: granskas och godkännas af vederbörande löningsdirektioner, och alla möteskostnadsredogörelser skola, jemlikt 58 och 63 SS af K. M:ts mötesunderhållsreglemente den 14 Sept. 1858, granskas i länens landskontor, innan desamma till kammarrätten insändas. Derefter meddelas den ganska märkliga upplysningen att med det granskningsarbete, som kommissionen nu vill ha öfverflyttadt på kammarrätten, ha inom krigskollegium två revisorer och fyra kammarskrifvare varit sysselsatta, och i sammanhang dermed antydes oförbehållsamt att om den speciela granskningeskyldigheten af alla årsrednvörelserna nu skall ötvertaoas af öfver