Aftonbladet – 3 oktober 1865, sida 2

Armeförvaltnings-kommissionen och kammarrätten. Enligt hvad kändt är, beslöto sistförsamlade ständer att krigskollegium skulle reorganiseras och derefter benämnas Armeförvaltning. Men ständerna hade sig der jemte nogsamt bekant, att krigskollegium var ett ytterst inveckladt verk — så inveckladt, att statsrevisorerna alltid med rysning beskådat kollegiets digra räkenskaper och visserligen önskat, men dock städse undvikit att i desamma fördjupa sig. Ständerna angåfvo derföre endast hufvudgrunderna för den nya armfförvaltningens organisation och öfverlemnade till K. M:t att utfärda de speciela bestämmelserna för det nya embetsverket. För att uppgöra förslag till dessa bestämmelser tillsattes en särskild kommission, bestående af sakkunnige män, och valet föll på generalerna Wrede och Kleen, generalmajoren L. G. Sandels och expeditionschefen Arman. Det af dem uppgjorda förslaget pröfvade K. M:t nödigt remiitera till kammarrättens granskning, ett lika mödosamt so: ömtåligt arbete, ty handlingarne voro vidlyftiga, ärendet af stor vigt och saken brädskande, emedan den nya armfförvaltningens verksamhet skulle börja redan med nästa år. Sedan kammarrätten i ämnet infordrat yttrande af militie-räkenskapskontoret, hvars äliggande är att granska, jemte andra räkenskaper, äfven dem angående kostnaderna för landtförsvaret, så afgaf kammarrätten sjelf sitt utlåtande. Dessa begge handlingar äro minst sagdt lika märkvärdiga som kommissionsförslaget. De äro till och med i det fall ändå mera märkvärdiga, emedan de fullständigt ådagalägga att nämnde förslag går ut på ingentivg mindre än att borttaga en högst väsentlig kontroll, eller hela den speciella granskningen inom armåförvaltningen af underordnade redogörares räkenskaper, hvilken granskning, hittills verkställd af krigskollegium, obestridligen varit af mycken nytta. Det skall tvifvelsutan väcka förvåning att en kommission, bestående af personer med anspråk på sakkunskap, framkommit med ett förslag i en så betänklig syftning, om i betraktande tages, att den granskning, från hvilken kommissionen vill fr:kalla armåförvaltningen, berör användandet af hela fjerde hufvudtitelns anslag, hvilka, som bekant är, vid hvarje riksdag ökas. Med afseende på allt detta ha vi ansett som en oefiergiflig pligt att förskaffa oss de ofvan omförmälda handlingarne och skola för deras innehåll redogöra, desto hellre som då ständerna beslöto en reorganisation af krigskollegium, skedde det ingalunda i den syftning att kontrollerna skulle bli mindre, än fallet nu är. Kommissionens förslag går derpå ut, att, till någon lättnad? i embetsverkets (d. v. s. armåförvaltningens) göromål, alla årsredogörelser från detsamma underlydande, eller landtförsvaret eljest tillhörande, allmänna verk och inrättningar, direktioner, regementen och kårer samt förråder m. fl. för dem tilldelade kontanta anslag och under deras vård och redovisning ställda per sedlar och materialer, (från och med nästkommande år 1866, eller de redogörelser, som för innevarande år afgifvas, och framgent) böra ingå direkte till kammarrätten, för att inom dess ölverrevisions-departement granskas; dels att alla förenämnde årsredogörelser böra den 1 Oktober det år, då redogörelsen till öfverrevisions-departementet inkommit, derifrån aflemnas (d. v. 8. återställas) till armeförvaltningens bokslutskontor, för att inbindas och säsom verificationer bifogas förvaltningens hufvudbok för det år redogörelserna omtatta, då granskningen för sådana räkenskaper, som ej förut hunnit granskas, borde beräknas frin den dag förvaltning hufvudbok till kammarrätten inkommit. Dessa bestämmelser skola sannolikt förefalla de i frågan icke bevandrade särdeles ändamålsenliga, och så lärer äfven fallet varit i krigsministören, åtminstone innan kammarrättens utlåtande blef afgifvet. Men militie-räkenskapskontorets chef, kammarjunkaren Gripenwaldt, som först yttrat sis i saken, är emellertid af alldeles motsatt åsigt, och anför således, beträffande förslaget, att de förenämnda årsredogörelserna skola till kammarrätten direkte insändas: att dessa så kallade årsredogörelser? hufvudsakligast torde bestå af räkensk: perna krigs: akademien, garnisonssjukhuset och hela värfvade armen, indelta roterade intanteriregementenas beklädnadsdirektioners och beväringsbeklädnadsdirektionernas särskilda redogörelser, regementsskrifvarnes olika redovisningar för volontärvakansfondens medel, Wadstena krigsmanshus gratialistmedel, inqvarteringspenningar, svärds pensioner, från trosspassevolansfonden anordnade medel och indelta armåns löneförbättringsmedel, alla artilleri-, fortifikationsoch utredningsförrådens redogörelser för kontanta medel, persedlar och materialier, redovisningar af kommendanter vid fästningar och garnisonsorter m. fl. räkenskaper, som redan äro eller framdeles kunna blifva att betrakta såsom årsredogörelser; ett samtliga dessa redogörelser upptaga och afföra kontanta medel till ett belopp af flera millioner rdr och att en stor del deraf jemväl redovisa för persedlar och materialier till högst betydliga värden, hvilka uppoch afföringar endast kunna verificeras genom armåförvaltningens anordningar och beslut, upphandlingskontrakter m. fl. handlingar, som icke finnas dessa redogörelser bilagda, utan aflemnas först med förvaltningens hufvudbok; att någon egentlig granskning af dessa ofullständigt verificerade redogörelser, icke ens till kontrollen af balansernas riktighet, härstädes icke kan företagas förr, än armåförvaltningens hufvudbok med öfriga verifikationer till kam-. marrätt.n inkommit, ty balansernas riktighet beror ju helt och bållet på huruvida de uti redogörelserna uppoch aftörda specialsummor äro mom mRNA ETTOR EAS ETTAN