Aftonbladet – 3 oktober 1865, sida 2

BEATRICE. Boman i tvenne delar. Ar Julia Kavanagh. Ja7, svarade hon litet svagt, ty det löfte, som låg deruti, skrämde henne. I sådant fall ska jag göra det. Hans panna klarnade, hans blick var öppen och full af hopp. I ett ögonblick var Gilbert en annan menniska. Halft skyget, balft triumferande såg Beatrice den förändring som försiggick med honom. Några få ord från henne hude åstadkommit detta. Och detta var den samme Gilbert, som för en månad sedan hade förödmjukat och stött henne tillbaka. Han hade nu gifvit sig på nåd och onåd, var en slaf af en blick, ett leende från henne. BStolt som han var, kunde hon hälla hans hjerta i sin band och förödmjuka eller förtjusa det efter behag. Ewt ljuft och verkligen kungligt privilegium, tillhörigt ungdomen och skönheten. ?Tack, Gilbert4, sade hon mildt; ?det är bra saällt af dig att förlåta mig. Hon söker redan slippa ifrån sitt löfte, tänkte Gilbert. ?O, Beatrice, du är en äkta qvinna! Och han nästan suckade öiver sin träldom. Men Beatrices lynue återfick snart sin spänstighet och hon trippade vid hans sida, munter och bflig som en ung killing. Gilbert betraktade hente full af tvifvel. Hon älskar mig inte, hon ska aldrig ) Se A. B. n:r 183—197, 199, 201—207, 209, 911-316. AR, 204-227