Aftonbladet – 30 september 1865, sida 2

blick, som han gaf henne — en blick som rotsade upptäckt. 4Den menniskan är outgrundlig?, tänkte l Beatrice, och han trodde nästan att Beatrice var lika outgrundlig som hans far. Mr Gervoise förvånade henne ännu mera den följande morgonen. Han var glad, vän lig och full af ifver att fullborda den uppskjutna resan. Beatrice fick veta att han hade fått ett bref tidigt på morgonen, och gissade att detta innehöll antingen mycket goda eller mycket dåliga underrättelser. Antingen hade mr Gervoise fått tillbaka sina penningar, om det var penningar han hade förlorat, eller också rustade han sig till en förestående strid. Gud nåde dem, med hvilka han kommer att strida, tänkte hon, då hon såg honom helt raskt stiga upp i vagnen och hörde den rulla bort. Och nu, då mr Gervoise var borta, och hans affär, hvilken den än var, icke längre sysselsatte Beatrices tankar, vände dessa till baka till Gilbert. Göra hvad hon ville, så hade dock mr Gervoises försäkran så småningom vunnit fotfäste i hennes själ. G:lbert var förändrad, och hans förändring måste ha någon orsak. Jag skall nog noga observera honom och taga reda på hur saken förhäller sig?, tänkte Beatrice. Jag vill inte ständigt plågas at detta tvifvel. Men först af allt måste jag tänka. Tanken är icke alltid lugn. Ho3 Beatrice kräfde den nu en liflig rörelse. Hon gick hastigt ned från terrassen, förbi huset och trädgården, tilldess bon kom ut i sin favoritalle. Natur och vår hade klädt både jord och träd med den herrligaste grönska, solsken och skugga kämpade på gräsmattan, den