Aftonbladet – 29 september 1865, sida 2

Insigten häraf stärkte honom i hans be slut; han ville söka vinna hennes kärlek. men han skulle icke tala förr än den vore vunnen; om han misslyckades, skulle har lemna henne i tysthet, såsom hennes vän men icke såsom hennes förkastade älskare CDet är ingenting som skiljer oss, uton skilnaden i förmögenhet, tänkte han, i de han åter betraktade henne; och hvem som ser Bexrice, skulle väl för ett enda ögon blick kunna :ro att en man kunde gifta sig med henne för perningarnes skull? Om hon vore en tiggarflicka, skulle hon ändå vara en äl-kvärd och förtrollande qvinna. O, Beatrice, Beatrice, jag hoppas att dej inte ska bli alltför svårt att vinna dig!4 Han såg forsk-nde på henn:. Han läng tade att genomtränga detta leende ansigtes mystår och nå till det dolda hjertat. Mer Beatrice, som föreföll honom säsom en öp pen bok, innan han älskade, var nu like ofattlig som någon egyptisk mystår. Har kände likväl icke någon håg att brådstörta Hjertat är sådant. Det älskar nästan mere sträfvandet än fullbordan. Beatrice var för oerfaren för att fatts Gilberts förändrade uppförande eller gissa hemligheten till hans underdänighet. Hon såg endast att han gjorde sitt bästa för att behaga henne, och hon pröfvade sin makt genom många små despotiska handlingar. Gi!hert, som en gång hade varit en så stor rebell, visade sig nu såsom den mest loy la undersåte. Siackars Beatrice, hon visste icke hvilka förhoppningar hon gef den tyste älskaren, hvar gång hon plågade vännen under denna långa, ensliga afion, medan mrs Gervoise läg och hulfsof på soffan och mr Gervoise med flit höll sig inne i sitt rum. Han tog ersättning för sin återhällsam