Aftonbladet – 29 september 1865, sida 2

Moskva tidning innehåller följande ganska märkliga skildring af den politiska svällningen i Europa, sedd från rysk synpunkt. ?Om närmandet mellan kahinetten i S:t James och Tuillerierna egt rum i anledning at en eller annan uropeisk fräga, heter det, så hotar det likväl ingalunda Preussen; det gagnar tvärtom nämnda land, emedan en allians mellan Frankrike och England är det säkraste skyddet mot Frankrikes äregiriga planer vid Rhen. England skall göra allt som står i dess makt att hindra en kollision mellan Frankrike och Preussen. Det är anmärkningsvärdt att detta närmande betraktvs med så stor sympati i England. Un der andra förhållanden skulle besöket mellan kejsar Napoleon och drottning Isabella ofelbart ha satt allmänna opinionen inom England i rörelse, och den skulle ha uttalat sig starkt emot en allians mellan de romaniska nationerna under Frankrikes ledning; nu iakttager deremot engelska pres sen den fullkomligaste tystnad rörande denna fråga, liksom om en förening mellan dessa folkslag verkligen utgjorde en del af den plan Frankrike och Evgland utkastat. Det är utom allt tvifvel att Napoleon den tredje i detta ögonblick söker att närma Italien, Spanien och Portugal till hvarandra och ställa dem under franskt inflytande, och allt ger anledning till det antagandet att kejsarens åtgöranden i denna riktning icke varit fruktlösa. Detta värmande sammanträftar på ett högst anmärkningsvärdt sätt med de svårigheter, som ånyo yppa sig i Orienten och med Österrikes sträfvanden att befästa sin ställning der, Kabinettens uppmärksamhet riktas på Turkiet och de österrigiska tidningarne förklara högt och ljudligt, att om än Österrike lidit ett nederlag vid Elben, skall det snart vinna upprättelse vid Donau. I fråga om de orientaliska angelägenheterna vill England bringa sin politik i öfverensstämmelse med Frankrikes; det är måhända den enda europeiska fråga, der de två vestmakterna kunna obetirgadt gå hand i hand. andra sidan synes cgonblicket vara gynnsamt att åter bringa orientaliska frågan ä bane; man skulle kunna sätta den i förbindelse med den venetianska och slesvigholsteinska, hvars slutliga afgörande icke längre kan uppskjutas. I sådant fall skulle det i Italien tillbakaträngda och i Tyskland HEARNS TRY TS NT