Aftonbladet – 29 september 1865, sida 2

förminskade Österrike se sig nödgadt att söka skadestånd i sydöstra Europa, helst det genom ett dylikt företag kan göra räkning på alla makters sympati, utom Rysslands. Hvarje stormakts yttre mflytande beror på dess styrka och dess inre organisation. Tyvärr kunna vi icke neka, att Rysslands in flytande i Europa blifvit mycket försvagadt etter kongressen i Paris. Rysslands ötvervigt 1 Europas råd aftog efter Krimkriget, och ännu har icke någor tillfälle yppat sig att återvinna det. Bundeemancipationuen lyckades tvärtemot de utländska statsmännens förväntan, men Rysslands finansiella ställning är tyvärr ännu alltid mycket obehaglig ehuru vi haft en tioårig fred. Ryssland eger för ögonblicket icke detinflytande som är nödvändigt för den europeiska jemnvigten. Hvarje förändring, som på sednare tiden timat 1 Europa, har varit otördelaktig för oss, Donauprovinsernas förening under furst Kusa är skadlig för våra intressen. Nizzas och S:voyens annexion, som var en följd at italienska kriget, skapade ett olyckligt prejudikat till förmän för nationalitetsprincipen, en princip, som man på ett lika talskt som förnu:tsstridigt sätt använde till: vär skada nder sista polska upproret. Slut-; ligen hör dansk-tyska kriget och dess följder till de händelser, som varit omedelbart olyckliga för Rysslaud. Ar allt detta drar tidningen den slutsats att Ryssland bör vara påpassligt och hälla sig redo att möta de alvarliga eveutualiteter som förberedas ilI:alien. — Ryssland behöiver visserligen fred hksom hvarje annan makt i Europa, men önskan att bevara freden kan dock icke tillåta oss att för framtiden tåla någon slags territorialförändring i Eutopa, och allramins: i dess sydöstra stater, der Rysslunds ära och dess framtids vigtigaste intressen s:å på spel.? Ett sidostycke ull det ryska bladets utgjutelser bildar en ledande artikel i Frankfurtertidningen LEurope, med öfverskriftt: Följderna at öfverenskommelsen i Gastein— Salzburg. Stödjande sig på franske utri kesministerns erkulär af den 29 Augusti, der det heter: ?Dylika väldsgerningar förvirra rättsbeareppen och leda blott till anarki och upplösning?; utvecklar LEurope i nämnda arukel att ingen diplomatisk handling alltsedan 1815 års traktater satt franska nationens patriotiska känslor i så stark rörelse eller lemnat den en så säker utsigt att förr eller gednare förverkliga detta kri giska folks nationella dröm: Rhengränsen. Ja, bli icke onda, mäktige tyska monarker?, utbrister LEurope, ?hvad ni så plötsligt och så beslutsamt utfört i Saltzburg midt för ögonen på tyska förbundet och i Europas civiliserade nationer skall bli anmärkt och en gång begagnadt till skada för den tyska patriotismen, och Bismarck och ! Mensdorff måtte haft en bergstark tro påj det tyska folkets foglighet, då de drogo en vexel, betalhar med en del af det tyska fäderneslandets afträdande; ty, lätom oss säga det utan omsvep, Gastein—Saltzburg-traktaten innehåller i uttryck, som äro lika bestämda som sitfror, det nya receptet att utan att lossa ett skott bemäktiga sig hvilken del af territoriet som helst, äfven om det gällde Rhengränsen. För att fullkomna den framställning af situationen, som ofvannämnda båda tidnin gar gilvit, vilia vi leda uppmärksamheten på en högst märklig artikel i La Liberte, en imperialistisk tiduving, hvaraf första numret utkom för åtta dagar sedan i Paris. Man antar att redaktören, som förut var det klerikala partiets varmaste anhängare, tillhör de inspirerade journalisternas antal. Han framdrager kejsarens trontal i November 1863 och söker hevisa att handlingens stund vu är kommen. Vi tro icke, slutar artikeln, att kej-arens tal den 5 Nov. är bestämdt att blifva ord utan betydelse. Kejsaren kunde ej formulera sin politiks program på ett sä bestämdt sätt utan ati på rörhand hysa den öfvertygelse att det förr eller sednare skulle bli genomfördt. Han ville gifva allmänna opimonuen tid att vinna bättre upplysniog Han ville afvakta det ögonblick, då enhvar måste inse nödvändigheten ait komma ur det beklagliga, genom 1815 års traktater frumkallade ullståudet för att uppföra den europrviska jemnvigten på en ny grundval. Viskulle mycket misstaga oss, om icke detta ögonblick ru vore kommet. Gasteintraktaten tillåter hvarken Frankrike eller Europa att vänta längre Man mäste göra slut på den brutala muk tens och godtyckets herravälde. Frankrikes roll bör ej längre inskränka sig till fruktlösa protester. Omständigheterna äro at den beskaffenhet, att frågan tyvärr mäste upp ställas sålunda: Antingen kongress eller krig.? Kajbyggnaden utanför nationalmuseum. Uti skrifvelse den 15 näst). Aug. hade öfverin