Aftonbladet – 25 september 1865, sida 3

terade at det med ett ottentlligt ener gvasloffentligt uppdrag utrustade godtycket? Utvandringar och grundskatter. II. Vi gå nu, enligt löfte, att lemna en kort öfversigt af de förslag till grundskatternas jemnande eller afskaffande, som varit framställda dels i h. exc. förut omnämnda broschyr, dels i de vid 1544 års riksdag väckta motioner i ämnet af presidenten Westerstrand, prosten Almqvist och riksdagsfullmäktigen Sahlström. Först dock några ord om den behaudling, som de tre motionerna rönte hos ständerna. Sedan ett väckt förslag om tillsättande af ett särskildt utskott för frågans behandling fått: förfalla, hufvudsakligen på giund af det i presteståndet andragna skälet, att sådana der särskilda utskott kosta så fasligt mycket, blefvo motionerna remitterade till statsutskottet, som egnade dem en mycket ljum uppusänksomhet och en högst knapphändig behandling samt ansäg sig icke ens kunna understödja förslaget om tillsättande af en komitt för ämnets utredning, återigen af det skälet att sådana der komitter äro så grufligt dyra och att ?ändamålsenligheten? af en sädan åtgärd i alla händelser vore mycket tvilvelaktig. Härefter blef hela frågan, lik en annan sjelfspilling, ärliga, dock I tysthet? begrafven. Det är sällsamt att skåda, huru ryckvis sparsamhetsandan påkommit våra ständer, och oftast när det gällt saker, som för vanligt sundt förnuft synts vara vida vigtigare och nödvändigare än andra, der sällan eller aldrig något knussel kommit i fråga. Hvad åter beträftar ändamålsenligheten af en komitås tillsättande, så tyckes visserligen 1844 års statsutskotts åsigt härom ha vunnit ett slags bekräftelse genom en är 1865 inträffad företeelse; men besynnerligt skulle det vara, om ej frågan skull: kunna redas af en komite, så framt deruti iusättas män, som förstå henne och ega vilja att reda henne. Greive Björnstjernas plan är i korthet följande: Ew medium tages. af de ständiga räntor och onera, som nu hvila på jorden och som borde upphöra. De hemman, som nu betala mera än hvad, efter detia medium beräknadt, borde komma på deras lott, förbindas att lemna ersättning åt de hemman, som nu betala mindre än medium. Härigenom komme man i tillfälle att till en början jemna skatterna, d. v. s. läta hvarje hemman betala lika onera, nemligen efter sitt genom taxeringen utrönta värde, icke efter det åsatta hemmantalet. utrönande af hemmanens verkliga värde meddelas äfven.) Ersättningen från de öfver redium skattande till de derunder skattande hemmanen skulle liqvideras genom statspapper eller obligationer, som riks-l. gäldskontoret utfärdade, och hvarför det sedan småningom finge betalning genom en skatt, erlagd af de ersättningsskyldiga hemmanen. lopp skulle bestämmas på det sätt, att skilnaden mellan hemmanets nuvarande skatt och det utrönta medium kapitaliserades efter 5 procent, d. v. 8. toges 20 gänger, så att t. ex. ett hemman, hvars skatt nu utgör 100 rdr, men efter 1: edium bör blitva 200, finge en ersättning af 20 gånger 100 2000 i riksgäldskontorets obligationer, hvaremot eft, som nu betalar 200, men bör hetala 100, inskritves för en ersättningssumma at 2000 rdr, hvarå ärligen erlägges 5 procents räuta och 2 proc. amortissement, som uppbäras såsom annan kronouppbörd. Riksgaåldskontorets obligationer skulle löpa med 5 proc. ränta och kunna af kontoret inlösas efter 6 månaders uppsägning. Hela operationen beräknas vara slutad på 27 år, etter hvilkas förlopp all jord sålnnda borde vara lika beskattad, d. v. s. af samma natur, notabene om planen vore fullständig.. Men det är den icke, enär 1:0 alla hemman l: äro undantagne, till hvilka åboerna icke anses hafva eganderätt, och 2:n icke alla ständiga räntor och onera äro deruti upptagna. En mängd skatter skulle bibehällas, hvaraf de flesta icke egentligen kunna räknas till jordräntor, men några äro af så mycket större vigt såsom ständiga onera på jorden, nemligen rustning och rotering, väghållningen och skjutsskyldigheten. Man finner häraf, att törslaget är föga genomgripande, men det är dock ett stegl. framåt, och ce west que le premier pas qui codte. Skjutsväsendets ordnande är för öfrigt i närvarande stund särskildt ett ämne för statsmakternas uppmärksamhet, och om skjutslegan höjdes till ett sådant belopp, att nägot onus icke vidare låge i skjutsningen, så kuvde denna också upphöra såsom skyldighet för jorden, enär jordegare då utan svårighet funne enski:da, som åtoge sig skyldigheten utan tillskott. Hvad åter betråffar rustningen och roteringen, så bör väl, när ett förslag till grundskatternas lindrande härnäst framkommer, ätven indelningsverket för armen utan all fråga intagas i friköpningen från jord-onera, och i sammanhang dermed vår stående armås antal min skas. Sverges rätta försvar icke kan vara en stor landtarmå, utan en liten, men väl organiserad och öfvad. Sverge har spelat ut sin roll i Europas kontinentalkrig; en färsk erfarenhet har visat, att vära ledande statsmän ej ens anse oss böra uppträda till försvar för hvad som i en viss — och ganska egentlig — mening är en del af vårt eget, och om vi ej ha råd? att använda vår arme för sådana ändamål, så ha vi än min-l. dre råd att underhålla den ?blot til Lyst?. För att hindra landstigningar eller försvara oss hemma i vårt till största delen bergiga land behöfva vi en god, icke en stor arme. Sjuttonde seklet säg hvad en liten svensk arme kan nträtta; och att tro nationen om att hafva så vanslägtats, att hon icke kan i behotvets stund uppsätta en sådan, vore en skamlig pessimism isynnerhet nu, då vi se den frivilliga skarpskytteidns herrliga och trösterika företeelse med hvarje dag vinna allt större omfattning. Om behandlingen af de tre motionerna vid 1844 års riksdag lemnar, såsom vi här ofvan visat, mycket ötrigt att önska, så fö reter den dock, i jemtörelse med behandHingen af en äldre motion i samma ämne, grefve Björnstjernas ) (Förslag tilll. Ersättningssummans be-l. Grefve Björnstjerna sjelf bevisar, att.