Aftonbladet – 23 september 1865, sida 2

MM PP TJUGOTREDJE KAPITLET. Mr Gervoise hade den följande morgonen hemtat sig så pass, att han kunde taga emot sin son Gilbert. Detta möte var långt och utan tvifvel tillfredsställande, ty då Gilbert kom ut ur sin far arbetsrum, såg han helt glad och förnöjd ut. Beatrice mötte honom i förstugan och behöfde icke besvära sig med att läsa i hans ansigte. Alltsammans är nu afgjordt4, sade han, och jag kan resa i nästa vecka. Beatrice kände sig helt beklämd; det var nu lördag, och med nästa vecka menade han naturligtvis måndagen. Det gläder mig att höra att allt är afgjordt4, sade hon. Ja, mig också. Jag måste bekänna för er, Beatrice, att jag kände mig litet orolig. En så vacker morgon det är! Ni ämnade er ut att spatsera; får jag följa er, Beatrice?4 Beatrice hade verkligen klädt sig för att gå ut. Hon var insvept i sammet och pelsverk och hade en vacker, röd väderhufva, som klädde henne förträffligt. Beatricet, sade Gilbert, i det han tog hennes arm och förde henne ut i den friska morgonluften, Xni är verkligen skapad för rikedom och vackra kläder. Det vore en bra stor skada om ni någonsin blefve fattig! Beatrice svarade icke. De gingo uttör terrassens trappsteg och ned i trädgården. Hon betraktade de fyra fontänerna med deras istappar, som glittrade i solen, och de höga nakna träden, som sträckte sina tjocka, bladlösa grenar upp mot den blå himlen, och tänkte för sig sjelf: CAck, Gilbert, hvad du känner mig litet och så orätt du gör mig! Du kunde lika så gerna säga, att dessa fyra fontäner alltid skola kasta sina sträler och att dessa