Aftonbladet – 20 september 1865, sida 2

tJag har aldrig haft tillfälle att pröfv mitt mod i den riktningen, svarade Gi bert allvarligt. Nå så får ni i natt tillfälle att göra det sade Beatrice näbbigt. Jag har sagt till a spökrummet skulle göras i ordning åt er. cHur ser spöket ut, frågade Gil bert, låtsande som han icke såg på henne ehuru mrs Gervoise märkte att han betrak tade henne med ifrig uppmärksamhet. Erinrar ni er porträttet af den italien ska damen i lilla kabinettet? frågad Beatrice. Ja, mycket väl, och han erinrade si; icke blott detta porträtt, utan äfven dei dag, då de hade betraktat det och sedai oålt vilse i skogen, der Beatrice hade hvi lat i hans famn — den lilla Beatrice, si lik och dock så olik den stolta unga skön heten framför honom. Ja, det är hon som är spöket. tJag vet bara att hon är mycket lik er sade Gilbert och betraktade Beatrice me en beuudrande blick. Gervoise tar lifvet af mig, tänkte mr Gervoise helt hjertängslig. Om traditionen taler sanning, svarad Beatrice helt allvarligt, Cså kommer hon gestalten af en svart korp och skriker oci slår med vingarne mot fonstret.t Ja, det må hon gerna göraX, sade Gil bert skrattande. Jag öppnar minsann inte mitt fönster för sådana fula spöken. Kära barn, sade mrs Gervoise i förebrående ton, du uppehåller Gilbert. Gilbert förstod vinken, bjöd damerna god natt och lemnade rummet. TsrGorörsta KAPITLET. Beatrice förblef stående vid kaminen. Hon fig ut att vara bålle lycklig och upprörd.