Aftonbladet – 20 september 1865, sida 2

relsosamt beslut i den vägen, så har mot-; tändet från regeringens sida varit mera , härdigt och segt, än hvartill man kanske l, något annat land skulle kunna uppleta naken. Man hade hoppats, att vår nuva-l, ande regering skulle befinnas villig att oryta med dessa bedröfliga traditioner, och nan hoppas så ännu, ehuru möjligen nåson tveksamhet kunnat uppstå i följd deraf, att ämnets första återupptagande äfven nu mötts af en ogin och högdragen tillrättavisning från det håll, der regeringen plägar attala sina åsigter. Under sådana förhållanden — med en reformfiendtlig styrelse och en, i följd af sin sammansättning, splittrad folkrepresentation — är det föga att undra på, om bördorna, långt ifrån attlindras, tvärtom oupphörligen ökats, och detta, såsom vi i förra artikeln antydde, stundom rentaf olagligt, det att t. ex. gärder, som beviljats för en gång, sedan opåtaldt fått qvarstä och så småningom öfvergå till grundskatte-natur. Ibland prof, huru man på fri hand behandlat sakerna, finna vi hurusom t. ex. afradsspa: mål, som ursprungligen var bestämd till hafre, ett tu tre blef, utan någon synlig laga auktorisation, förvandlad till korn eller helt enkelt ?spanmål?, (d. v. s. vissa dejar råg och korn, efter ortens tiondesystem). ett bräde till en stock o. s. v. Och vänler man sig från de gamla jordeboksränlorna till vissa jemförelsevis nyare onera, så faller behandlingen af roterings-väsendet skarpast i ögonen. Denna tunga har uppkommit genom ett kontrakt, och de betunsade hade således anledning tro, att de åtminstone härvid icke skulle se ett jota i sina förbindelser och rättigheter ändradt. Men hvad hände? Kontraktet blef tid efter annan brutet, och alltid på det sätt att bördan förtyngdes, aldrig lättades. Föratt icke tala om de successiva ändringarne i fråga om presterande af vissa munderingsoch utredningspersedlar, matsäck, skjuts m. m., hvaröfver de roterade klagade riksdag efter riksdag, må blott erinras om det grofva kontraktsbrott, som ligger i beväringsinrättningen. Provinserna hade åtagit sig roteringen endast under det uttryckliga vilkor, att ingen s. k. utskrifning vidare skulle komma i fråga. När nu emellertid ett så vigtigt steg i organisationsväg blef taget, som införandet af beväringen, gaf detta anledning att hoppas stora förbättripgar och lättnader i denna gren af samhällets organism och bördor. Indelningsväsendets hörda, nkte man, borde väl nu ändtligen lyttas från folkets skuldror, då de kontrakter, hvarpå den grundades, voro formligen brutna genom heväringsinrättningen. Men allt stannade vid påläggandet af det nya onus; någon lättnad i det gamla påtämktes icke; värtom gick allt bemödande wt på dess förtyngande, genom extra roterimg och andra nya påfund. Innan vi, i en följande artikel, öfvergå tili en kortfattad redogörelse för de planer till grundskatternas dels jemnande dels successiva afskaifande, som blifvit framställda i grefve Björnstjernas arbete samt i trenne vid 1544 ärs riksdag väckta särskilda motioner, torde en liten digiession till hr af Forsells ?Statistik öfver Sverge? tillåtas os8. Detta sakrika och samvetsgranna arbete skulle kunna gifva anledning till vidlyftiga framställningar och reflexioner, men i få icke allt för långt utvidga gränserna för denna artikelserie. Dock kunna viicke neka oss nöjet att ur hans inledning till skatteväsendet återgifva följande, som innehäller ännu ett bidrag till förklaringen af de mångahanda svårigheter, med hvilka en reform i denna vigtiga gren af statsorganismen har att kämpa. 1 alla europeiska stater?, säger han, har aristokratien och hierarkien, dels hvar och en för sig, dels gemensamt, tillskansat sig en mängd rättigheter på de öfriga sambällsklassernas bekostnad, hvarigenom de blifvit befriade från deltagande i statsbördorna till samma belopp som landets ga inbyggare; och när till dessa begge klasser ytterligare lägges en öfver behoivet talrik embetsnannaklass, hvars anspråk på ökade löner ch förmåner sällan kunna mättas, så finn:r man härutaf hvilka stora svårigheter hväje styrelse har att öfvervinna, som allvarigt skulle vilja lindra folkets bördor. Då nu härtill kommer, att det är dessa tveme klasser, som oaflåtligen omgifva regent-rna, samt följaktligen vid alla möjliga tilliällen och under alla tänkbara former kunna bevaka sina intressen, så inses lätt huru oändligen svårt det måtte vara att i hushållningen med statens medel införa sparsamhet och inskränkningar.? Härefter bifogar han den törut af oss anförda strofen: Mäånne icke Gustaf I hade dessa förhållanden i tankarne, vär han yttrade: the svenske höfves en barsker konung?? Men när mean gedan tager närmare reda på hans beräkning af den svenska jordens bördor, förefaller det ändock, äfven med afräkning af dessa och andra förhållanden?, nästan oförklarligt, hwu eå skriande missförhållanden kunnat i sekler ega bestånd. Låtom oss se till. I allmänhet anses vårt jordbruk afkasta 5 procent af det kapital, som föreställer jor dens värde, och bevisligt är, att skatter af alla slag utgöra 5 procent af samma grundkapital. Hr ar Forsell förutsätter, att dessa beräkningar måtte vara felaktiga, eftersom det ändock bär sig?, och visserligen synes det så vara. Men det är redan nog att tvist möjligen kan uppstå mellan statsekonomerna i ett land, huravida folket ekattar fullt ut hela afkastningen af sin jord, eller om icke möjligen något litet blir öfver. Huru högt detta lilla i verkligheten stiger, år en fråga som hr af Forsell icke försöker besvara; men påståendet, att hemmanen skulle i skatter erläoca mer än hälften af sin afkastnino sö