Aftonbladet – 20 september 1865, sida 2

arbete till på köpet, är hvad som vänta mig. Jag vet hvad ni menar, Gilbert!4 sade Beatrice förnärmad och steg upp medan hor talade. Ni vill inte ha någonting ait skaft med mig — det är alltsammans! Ja, så var det verkligen, och Gilbert rod nade vid hennes oförställda yttrande, mer fick ej tid att svara. Mrs Gervoise for ha stigt upp ur sin slummer, satte sig upp: soffan och frågade hvad som var å tärde. Beatrice försökte att skratta, Jag grälar redan på Gilbert, sade hon. Lyckligtvis har han alltid varit tålig och lugn.4 rs Gervoise gaf dem en förbryllad blick. Beatrice var röd som en ros, och Gilbert säg för ingen del lugn ut. Han tycktes för öfrigt vara helt öfverraskad och betraktade Beatrice, som om han ville läsa i hennes bjerta. Den redlige och naturlige förstår icke att dölja sina blickar. Han vet icke hvad de förtälja och huru mycket de för räda, som ofta är obekant för sjelfva egaren. cHan måtte väl i Herrans namn inte gå och förälska sig i Beatrice! tänkte mrs Gervoise, helt förskräckt vid tanken på denna möjlighet — ty huru ond skulle icke mi Gervoise bli, om hans gunstling Antony blefve utträngd af den äldre, icke synnerligt älskade sonen! Min söta flicka4, sade hon hastigt, som om hon hoppades att på detta sätt förekomma den olycka hon befarade, Gilbert är säkert trött efter sin resa, och du står och uppehåller honom. sJag är inte tröttt, svarade Gilbert som hade en kropp at jern, men ni behöfver nvila och jag vill derför aflägsna mig.4 Ar ni rädd för spöken, Gilbert? frågade Beatrice plötsligt.