Aftonbladet – 18 september 1865, sida 2

Svenska flaggan i Danmark. Fedrelandet upplyser, att den bekanta flagghistorien är till sina hufvuddrag fullkomligt sann, men har hittills i följd af den förolämpade svenskens uttryckliga önskan underlåtit att offentliggöra densamma. Sedan den emellertid kommit fram i ett svenskt blad, har Feedrelandet nu berättat den för sina läsare. Vi återgifva här Fedrelandets framställning, som i några enskildheter afviker från Snällpostens: En svensk, som är bosatt här och borgare i Köpenhamn, hade hyrt sommarbostad på ett landtställe i närheten af Bernstorff. Som der fanns en flaggstång, köpte han sig och hissade en liten svensk flagg, som i en månads tid oanfäktadt svajade der hvarje dag. Vid början af Juli flyttade en dansk familj till samma landtställe och. som den egde en dansk flagga, öfverenskommo båda hyresgästerna att hvarannan dag hissa svensk och hvarannan dag dansk flagg. Så gick det, utan att någon deraf tog anstöt, till slutet af Juli. En af de sista dagarne i nämnda månad kom en af de till Nordre Birk hörande polisbetjenter med helsning från birkedomaren, justiticråd Flensborg till den, svenske hyresgästen, att denne ej skulle ha sin flagga hissad, så länge hofvet bodde på Bernstorff, Svensken lofvade att foga sig efter justitierådets önskan, men tillfrågade polisbetjenten, om han ej en eller annan gång, när ild anledning dertill vore förhanden, kunde hissa svenska flaggan; polisbetjenten svarade, att han ej fann något hinder deremot, och aflägsnade sig. Under följande tre veckor blef den svenska flaggan ej synlig, men en dag kort före ryska storfurstens ankomst fick svensken besök af några anhöriga och vänner från Skåne, till hvilkas ära flaggan hissades. Det var en fredag; följande måndag infann s.g polisbetjenten och uppläste en skrifvelse — hvaraf dock ingen afskrift lemnades — från hr Flensborg, hvilken dymedelst underrättade svensken, att han skulle bli bötfälld, derest han ej underläte att hissa svenska flaggan.? Feedrelandet uttalade på samma gäng sitt bestämda ogillande af hr Flensborgs förfarande. Som vi förut på grund af enskilda underråttelser omtalat, har hr F. emellertid i denna sak handlat på hög befallning: det är konung Kristian IX, som i denna affär lagt sitt vänskapliga sinnelag mot brödraiolket i dagen. Att så förhåller sig, bekrättas ytterligare af slutorden i Feedrelandets artikel. I alla händelser är otvifvelaktigt? — säger bladet — att det ej är justitierådets egen känsla, som blifvit sårad, ej heller öfverspändt tjenstenit, som förledt honom att begå en godtycklighet, utan att det antingen är högtstående personers barnsliga ångest och ovilja, eller deras oförståndiga omgifnings otidiga tjenstaktighet, som birkedomaren i Nordre Birk ej haft karakter nog att tillbakavisa.? I följande nummer meddelar Fedrelandet, att det mottagit den välvilliga upplysningen, att det verkligen existerar ett förbud mot att hissa främmande nationers flaggor här i landet, nemligen en allerhögsta resolution af den 21 December 1833, kungjord genom kansli cirkular af den 7 Jan. 1834, hvilken förbjuder alla andra än här anställda främmande konsuler att hissa någon flagga — således ej heller dansk. Förbudet mot hissande af dansk flagga upphäfdes den 7 Juli 1854?. Fedrelandet anmärker, att på tjugu är förbudet aldrig varit 1iakttaget; ingen kan ha glömt, hvilken mängd af engelska flaggor svajade på Köpenhamns gator vid prinsessan af Wales afresa och bröllop; på en promenad utåt Vesterbro någon söndag kan man ännu se alla möjliga flaggor, svenska, norska, engelska, franska 0. 8. v. Folkets Åvis meddelar såsom ett motstycke till den kungliga förföljelsen mot svenska flaggan, att köpmannen C. B. Christensen i Arhus under deras majestäters vistelse derstädes hade hissat ?grekiska, engelska, ryska — och danska flaggor i mängd?.