Aftonbladet – 18 september 1865, sida 2

naturligt att inspektörsberättelserna förtälja om småskolelärare, som hvarken kunna skrifva eller räkna eller känna några stafningsreglor. Vi äro de första att erkänna gagnet af inspektörsinstitutionen, sådan den hittills varit ordnad; men icke desto mindre är det vår mening, att den måste utvecklas till likhet med den norska: ett mindre antal, fast anställda inspektörer, som åt inspektion m. m. egna all sin tid och verksamhet och sorterande under en gemensam öfverinspektör för hela riket. Härmed borde ock följa, att allstiftsstyrelsernas befattning med folkskoleväsendet upphörde. Vi hänvisa till det förut meddelade examensprotokollet ur berättelsen för en del af Göteborgs stift såsom ett bland otaliga exempel på, huru ?biskop och domkapitel uppfatta och utöfva den Ssorgfälliga uppsigtt öfver folkskolorna, hvilken af folkskolestadgans 13 är dem ålagd. Efter en af sakkunnige män uppgjord plan bör fullständig skolmateriel på statens bekostnad anskaffas och folkskolorna tillhandahållas. En läsebok för skolan och hemmet hör till de mest behjertansvärda behofven. Inspektörsberättelserna tala högljudt och öfvertygande nog om följderna af nya testamentets hegagnande vid innanläsningsöfninoarne: stafsättet strider mot de inlärda stafningsreglorna, innehållet — för den spädare ildern ej alltid lättfatthgt — är ytterligare svärbegripligt i följd af dålig öfversättning, föråldrade ord och tyska konstruktioner, afvita versindelning och interpunkon; svårfattligheten och oupphörliga rätelser väcka leda och ovilja. Läseboken bör omfatta ett för ändamålet passande urval ur det bästa, litteraturen erbjuder. Äfven härutinnan kunna vi från Norge hemta ett efterföljansvärdt föredöme. Seminariiföreståndares och seminariiläraes kompetens och tillsättande bör regleras likhet med hvad som gäller om andra lika:ade befattningar här i landet, och så att lugligheten fär ett öppet tillfälle att göra vällande sina anspråk — att gagna samvället.