Aftonbladet – 18 september 1865, sida 2

tes Gilbert, som i verkligheten icke var me än tjugofem år, vara tretti i sitt sätt. On än hans drag föga hade förändrats, så va dock uttrycket iske detsamma som Beatric erinrade sig från fordna dagar. Hans le ende hade förlorat något af sin glädtighet blicken var mera genomträngande än öm Beatrice hade en dunkel känsla af att han ehuru han kunde gifva efter för henne, a naturen var bestämd att vara hennes be herrskare, icke på grund af sitt ötverlägsne förstånd eller sin kraftiga vilja, utan derföi att hans lugna omdöme mäste segra der hvarest hennes mera häftiga lynne skulle komma till korta. Ja, den Gilbert, som stod framför henne. var sannerligen mycket olik den Gilbert som hennes drömmar hade skapat sig ai barndomens minnen, Den, somhennes in. billning skapat, var en idealisk hjelte; gre. kiskt lugn tronade på hans panna; mildhet och obefläckad dygd voro hans attributer. Den verklige Gilbert såg kall, bestämd och god ut; men lifvet, verlden och hans al naturen forskande ande hade tryckt sin stämpel på honom. Beatrice kände sig öf. vertygad att han var redlig och god, men så ung han var, läste hon dock fecken till lifvets strid på hans ansigte. Gilbert hade I:dit, kämpat och blifvit frestad ; och ehuru allt vittnade om seger, såg man dock spår af hvad segern hade kostat. Han hade icke haft någon glad och lycklig ungdom, och så hade måhända en alltför tidig stränghet förmörkat hans första mandomsår. ?Men jag vill inte vara rädd för Gilber:?, tänkte Beatrice; ?han brukade göra hvad jag önskade, då jag var barn, och han ska säkert ännu göra det.? Plötsligt försökte hon sin makt genom en närgången och direkt fråga.