Aftonbladet – 9 september 1865, sida 3

ögonblick, känna samma stöt eller samma nilda värme. Den är icke blott en hämvande makt. Den erkänner lika väl det soda som det onda, välgerningarne som örtrycket... Man tror att handlingarne äro slömda för det att de efter några dagar ller veckor eller år icke omtalas mer; nen man bedrager sig. Som osynliga elekriska partiklar uppstiga de antingen mot solen, förstärka dess ljus och uppväcka lif och rörelse på jorden, eller samla de sig i molnet, tyst, långsamt och obemärkt, ills det är läddadt och på en gång oföränkt utgjuter sig och förkrossar. I ett nelt sekel laddades molnet öfver Frankrike af hvarje enskildt förtryck, af hvarje hån emot gudomen, af hvarje förakt för menskigheten, af hvarje suck som ingen hörde, af hvarje tår som ingen såg. Glädjen och yckan tycktes lysa öfverallt; man dansade och sjöng och njöt af ögonblickets vällust. ingen brydde sig om den mörka fläcken på nimlen, förrän på en gång Frankrike stod låga, och blod istället för vatten flöt i less strömmar .. Så andlig är opinionens makt, å eterisk dess tillvarelse. Man ser den icke, nör den icke, förnimmer den icke. Den osynige domaren vandrar tyst igenom folken. Endast den vise, tidens söndagsbarn, ser honom och hör dess varnande röst. Men när låta mennisko:na varna sig af vishetens oudomlighet, historien? När igenkänna de sin vän i den, som ej kan undgå att sticka dem på handen medelst det solglas, hvari han samlat dess strålar? Dessa tankar om opinionens makt uttalade C. A. Agardh för tre årtionden tillbaka. De förtjena att bebjertas ännu i dag.