Aftonbladet – 9 september 1865, sida 3

j e lömtäåliges ögon fullt gå upp emot rätter LIGA, UBU, MISS Rn Vf I rv Det andra lägret bildas naturligtvis af rui.o nerna efter den heliga alliansen, Ryssland I: och dess båda tyska lifdrabanter, de naturhh liga fienderna till de riken, som äro begåfli vade med dessa för avtokratien så förhat-d liga konstitutioner och folkrepresentationer. si Om Skandinavien vore hvad det är ämnadth att vara i det europeiska statssystemet, så !lli vore dess plats gifven; benbrutet som detE nu är, får det tacka Gud om, i händelselh af ett europeiskt krig, dess geografiska läge n kan åt detsamma i någon mån återbördalg hvad dess bedröfliga diplomatik försökt borts slumpa: den vigt som fordras för att fåin-d taga en respekterad neutralitet. Men detlh är då ändtligen sannt, att i brist på annat böra de verldsberömda Manderströmska no-1: terna kunna göra tjenst som monitorer?b emot den, som kunde känna sig frestad att kränka vår neutralitet. Sverge kan säga om dessa noter, som Carl XII om kulorna: detta skall hädanefter blifva min musik.? Om slesvigarnes besök i Köpenhamn skulle jag bra gerna vilja orda något, men upp-lk riktigt sagdt så vet jag icke hvad jag skall !h säga derom. Som bekant är, hafva vårall antiskandinaver i mångfaldiga omgångar,s och sednast för ett par veckor sedan, skarp-o sinnigt bevisat, att Danmark illa förtryckte o både Slesvig och Holstein, medan det hade d dem under sitt ok; och nu hinner Slesviglk knappt bli befriadt, innan det gör en stor-le artadt vänskaplig demonstration mot sin f.lq d. förtryckare. Det är underliga tider vilt lefva uti. 1 Annars händer just ingenting märkvärdigt a i k l I I 8 I utomlands: Det enda är att geveral Grant lär varit utsatt för två nya 7attentat?, men det har jag blott läst i Allehanda. Attentatet bestod deruti, att vid den öfliga allmänna handtryckningen?, samma herre vid två olika tillfällen tryckte generalens hand otillbörligt härdt, och tituleras han derföre af Aliehanda upprepade gånger med namnen skurk, ?missdådare? och förrädare?. a Lyckligtvis var dock skurken icke starkare S än att han sjelf ?skrek af smärta?, när den a tappre generalen å sin sida klämde till?.l1 Det ena med det andra ger derföre anledning frukta, att Allehanda här låtit hän-js föra sig af sitt ädla hjerta; det kan ju hända j att skurken var en entvsiast, som af pur beundran för generalen förleddes att klämma till hårdare än etiketten föreskref? Man bör akta sig att uppsöka motiver till andras handlingssätt, sade här om dagen Allehanda sjelf på tal om sina annonser, som dock veterligen utgöra det bladets svaga sida, eller starka sida, hur man vill ta det. I Men händer det icke mycket märkvärdigt ute i verlden, så ske så mycket underligare saker här hemma. Redan det t. ex är något högst ovanligt, att en enskild person vågar träda fram och göra sig till tolk åt det kränkta allmänna rättsmedvetandet, i trots af polismästare, öfverståthållare och hofrätt. Ett sådant medborgerligt mod är hos oss ytterst sällsynt, och då det någon gång visat sig, har det oftast varit behäftadt med någonting bizarrt, något Qvistoftaartadt; i stället för att vara paradt med det värdiga lugn, som röjer sig i det nu äsyftade framträdandet. Bland de skapelser, med hvilka Gustaf III ville befästa sitt cen tralisationssystem, var en af de vigtigaste den efter fransk. modell inrättade polisen, som meningen var alt göra alldeles godtycklig och faderlig? — en tradition som den ock troget bevarat. Det myckna rättsoch förnuftsvidriga i denna institution har så ofta varit framhållet, att det nu ej behöfver särskildt påpekas. Den s. k. revolutionsriksdagen glömde att bortskaffa denna utväxt på domaremakten, liksom så många andra missförhållanden och godtyckets påfund, hvilka insmugit sig i vårt samhälle, som i sekler kallat sig lagbundet. Men det blir väl rikedag4, säger kapten Puff, och underligt vore det, om ej då en genomgri. pande omorganisation af polisen skulle ske. Derifrån måste väl initiativet tagas, eftersom den andra statsmakten fortfar att omhulda institutionen såsom sitt skötebarn. Bland l. den öfverflödande massan af exempel pål. godtyckligt maktmissbruk, hvartill institutionens beskaffenhet föranleder, omtalas i dessa dagar en händelse, som är till och med af ännu gröfre och hemskare art än vanligt. En person, som varit dömd till 30 rdrs böter, uppgifves nemligen ha blifvit insatt på 6 dygns vatten och bröd, ehuru han styrkt sig ha på föreskrifvet sätt deponerat böterna. Är denna berättelse sann, så vittnar den sannerligen om den omenskligaste liknöjdhet om medmenniskors heder och vältärd. Man kan paturligtvis icke betvifla, att handtlangarnes chef ögonblickligen skyndat att föranstalta om deras befodrande till näpst efter lagens yttersta stränghet. Men efter hvilket lagstadgande skola de dömas? För några decennier tillbaka inträffade en nästan likartad händelse, hvarom berättelsen händelsevis ligger framför mig, och en af våra främste rättslärde framställde då samma fråga, som jag nyss upprepade. Är det nog — tillägger han — med det stadgande, som talar om att ?basta och binda en oförvunnen?? Det är endast fråga om att häkta någon på misstankar; här går det löst på att häkta någon såsom förvunnen och dömd och helt enkelt vräka in honom och låta honom undergå straff. Man är frestad att fråga huru långt sjelfförsvaret får sträcka sig i ett sådant fall. Det torde i den om gin heder någorlunda lifsnöd?. Och huru är det möjligt, att en så genom misstag invräkt menniska kan i flera dagar sitta i fängelse, utan att misstaget upptäckes? Äro då våra fängelser verkliga oublietter?? Träffar fången ingen menniska? Eller äro de, som han träffar, sådana osjäliga djur i menniskoskepnad, att de icke kunna eller vilja anmäla en så enI kel sak? Med ett ord, om den ifrågavarande tilldragelsen viser sig vara sann, så är den bevis på ett tillstind, som man borde anse omöjligt i ett samhälle, der man dock tror sig lefva under lagar, och Iden är, sammanlagd med åtskilligt annat, ett osvikligt bevis på det trängande behofvet af en snar och radikal polisreform. Vill man icke göra något för att förebygga möjligheten al sådana ohyggligheter i ett land, som skall med lag byggas, är fara värdt