Tidningen Lo Nord och det ryska besöket i Stockholm. Såsom man vet har den i Brissel på franska språket och på rysk bekostnad utgifna tidnivgen Le Nord till bestämmelse att framställa Rysslands politik och ryska förhållanden så, som ryska regeringen önskar se dem betraktade af Europa. Det är ganska intressant att se huru en sådan tidning kommenterar den ryska eskaderns besök härstädes och de företeelser, som dermed stått i samband. Några sådana kommentarier förekomma i Le Nords sista nummer, i form af en korrespondens från Köpenhamn, hvilken vi här nedan återgifva, och af hvilken våra läsare få tillfälle inhemta hurulcdes några enskildes mindre välbetänkta artighetsbetygelser och ett litet nyhetsblads lättsinniga försök att göra sig pikant genom att i det ryska besöket se gryningen till ett nytt tidehvarf af frid och vänskap mellan fordna motståndare, betecknas säsom en börjande reaktion ?hos den mest betydande delen af svenska allmänheten? mot den nationella misstron i Sverge mot den ryska politiken och dess vådor för vårt land. Vi torde vid tillfälle återkomma till detta ämne och äåtergifva här nu Le Nords artikel, sä lydande: Storfursten Konstantins besök vid hofven i Stockholm och Köpenhamn är i och för sig ett tillräckligt intressant faktum att förtjena särskildt omtalas, äfven om det icke at åtskilliga organer inom den skandinaviska pressen blifvit upphöjdt till en politisk tilldragelse. En stor rysk flottas uppträdande i Stockholm och Köpenbamn kunde ej undgå att återupplifva den länge afbrutna diskussionen om Rysslands hållning med afseende på de skandinaviska länderna, och att döma af det svenska Aftonbladets franska revy, äro dessa kommentarier bestämda att genljuda längre bort. Ehuru det nyss slutade besöket icke hade annat syfte än att konstatera återställandet af de vänskapliga förbindelserna mellan Ryssland och de skandinaviska hofven före Krimkriget, och hvilka i sjelfva verket aldrig varit allvarsamt hotade genom några studenters olämpliga demonstrationer till förmån för polska upproret, bör man icke undra på att vissa tidningars betraktelser deröfver röna någon inverkan af deras politiska fördomar och af partianda. Men det mest anmärkningsvärda i den diskussion, eom framkallats af ryska flottans besök, är att vissa journalisters oförtjenta insinuationer och profetiska utgjutelser om Rysslands framtida planer ha hos den mest betydande delen af svenska allmänheten åstadkommit en reaktion, hvaraf man väl inom pressen ännu icke finner mer än de första spåren, men som säkerligen skall utöfva ett lyckigt inflytande på de båda grannländernas förbindelser. Man kan redan urskilja tvenne motsatta åsigter, som representera de inter. nationella läror och tendenser, hvilka för närvarande dela Europa och hvarpå le Nord flera gånger fästat sina läsares uppmärksamhet. De skandinaviska ländernas framtid beror på resultatet af striden mellan de båda principerna om internationel solidaritet och iniernationel rivalitet. Man räknar bland dess anhängare alla dem som hakat sig fast vid tanken på de tre nordiska rikenas nationella och politiska enhet — en teori, hvars tomhet de sednaste tilldragelserna bevisat. De vilja icke i utvecklingen af Rysslauds maritima krafter se något annal än en hotelse mot de nordiska ländernas oberoende; de förkasta med förtrytelse ett supponeradt försök att in verka på den nationella politiken och återupptaga traditionerna från Carl XIV Johans tid. De påstå till och med att ändamälet med storfwsten Konstantins besök skulle varit att få 1555 ärs fördrag med vestmakterna upphäfdt samt att utverka ett afträdande af norska Finnmarken, hvarigenom Kyssland skulle få lättare tillträde till Norra ishafvet, samt att närvaron af en stor pansarflotta skulle bidraga att öfvervinna de svenska statsmännens skrupler. : Det behöfver ej tilläggas att denna tolkning eger rum eudast bland män, tillhörande samma skola som Opinion nationale och Sigele, och hvilka bekänna dogmen om en nödvändig fiendskap mellan Ryssland och hela den öfriga verlden, med det obligatoriska korollariet om vestmakternas mission att tillbakadrifva det Pasiatiska barbariet?. Under afvaktan på denna afgörande strid är det Skandinaviens pligt att utgöra en civilisationens förmur, och de stockholmska journalisternas isynnerhet att vaka på den heliga stadens murar för att tillkännagifva fiendens anvalkande. Sedan Ryssland sålunda blifvit förklaradt såsom en naturlig arffiende till de skandinaviska folken, kunna naturligtvis alla dess åtgärder icke hafva något annat ändamäl än dess grannars förderf, och det onda, hvarpå det rufvar. är dubbelt farligt, emedan man omöjligt kan uppgifva eller fatta hvad det skulle vinna derpå. I närvarande fall ha dessa den nationella antagonismens? bekännare trott sig finna ett stöd för sin lära i nåcra uttryck af en Köpenhamnstidning, hvilken anses utgöra ett språkrör för konungens egna och hans omgifnings åsigter. I sin polemik med det skandinaviska partiet har den reaktionäre? publicisten gått ända derhän, å det alliansen med Ryssland skulle vara fördelaktigare för Sverge än hvilken annan som helst. Han har till och med sagt att Rysslands territoriella utvidgning, utsträckningen af dess internationella förbindelser, med ett ord hela gången af dess politik skall förr eller sednare göra den skandinaviska halfön till ett nödvändigt bihang till ryska väldet. RNE SORAN TESEN