Aftonbladet – 8 september 1865, sida 3

verträdelser af de ofvanantydda vilkoren! medfört den stadgade påföljden? p Vid 1860 års utgång fanns inom Norrbot; tens län tjugosju salusägverk (deribland åtskilliga sägar dretvos med änga). Deras hela tillverkning beror på tillförseln från nyhemmansanläggningarne, hvars innehafvare åter äro till sin existens beroende af : sågverksegarne. Vi behöfva endast antyda: dessa förhållanden, och dertill att dessa sägverks drist uteslutande är en konjunkturs sak, för att lägga i dagen att skogstförödelse måste ega rum vida skild från all egentlig skogsvård. Länsstyrelsen föreslår, såsom en särdeles. ändamålsenlig åtgärd, att vid kronohem mans och nybyggens omförande till skatte bör stadgas, att åboarne ?väl må till sim nytta och efter eget behag använda all afkastning af nemmanens skog, men att de derjemte vid ansvar som för åverkan ovilkorligen skola ställa sig till efterrättelse en af behörig skogstjensteman upprättad och fodkänd hushållningsoch afverkningsplan. änsstyrelsen, som bevisar att staten eger rätt föreskritva dessa vilkor, undviker Ikvisst försigtigt att beröra den vigtiga frågan huru dessa afverkningsplaners etterlefnad!. skall kunna öfvervakas på en areal af 5001. qvadratmil skogsmark, än mindre huru och när upprättandet af dessa hushållningsoch afverkningsplaner föröfrigt skall kunna medhinnas af den fåtaliga skogsbetjeningen. Det märkliga erkännandet undfaller också länsstyrelsen sjelf att ingen möda sparas på medel, bemödanden, beräkningar och åtgöranden af otrolig mångfald, föratt dels leda polisen och domaren bakom juset, dels igen sopa spåren efter förseelsen?. Är det då icke påtagligt att dessa medel framgent och i större skala skola användas för att åtkomma skogen ju mera den erfordras för sågverken ? Länsstyrelsen föreslår vidare att sådana skogstrakter, som dels äro mycket stenbundna samt dels bestå af sandhedar, hvarå tjenlig odlingsjord icke förekommer till sådan utsträckning att derå kan anläggas hemman, böra användas för skogsbruk och ställas under sådän. vård och tillsyn, att skogex icke hårdare tillitas än som är förenligt med skogens framtida bestånd?, hvaremot den bättre marken skulle till nyhemmans anläggningar upplåtas. Vi hemställa i anledning af detta förslag om landshöfdingen och lands kamreraren, som undertecknat utlåtandet, derest de sjelfva egde mark af begge dessa ka!egorier verkligen skulle vara benägna att afhända sig mot en ringa afgift den bältre marken. men behålla den sämre, för att derå vårda en nödvuxen skog? Blir svaret härpå nekande, och det antaga vi, så frågas: är det rätt och klokt att framkomm med ett dylikt råd för statens räkning? Länsstyrelsen uppträder äfven mot kronoparkers anläggning till förekommande af framtida skogsbrist inom hygdelagen. Läns styelsen hänvisar till skogarnes vidd, och erinrar om den skogbärande markens stora areal; men kan dock ej förneka att inom Neder-Torneå och Carl Gustafs socknar tillgängen på fullvuxen skog är ringa, men orsaken härtill nppgifves vara, att dessa socknar tills helt nyligen haft skogen gemensam med kronan. Här förstörelsen skett innan skogen alvittrades, så visar det att vederbörhg utsyning icke skett och hygget icke kontrollerate. Har förstörelsen skett efter af vittringen, så bekräftas deraf vårt påstående att skogsförödelsen fortgår ohejdad. I Den vackra dager, hvari länsstyrelsen nu betraktar skogstillgången i länet, står i den mest skärande motsats till de åsigter, som uttalas i de äldre finansberättelserna. År det sannolikt att skogen, hvars tillväxt i Norrland är så ytterst långsam på grund af klimatiska förhållanden — och så långsam att närmare två sekler erfordras för. att gifva fullmogen skog — är det, fråga vi — sannolikt att skogen på några tiotal af år så lörunderligt vuxit till, oaktadt afverkningen, den tillåtna och otillätna, oafbruteti ökats, sågverkeas antal och afverkning sti-! git, konsumtionen inom länet tillväxt i följd af den ökade folkmängden, och exporten af bjelkar och sparrar äfven tilltagit? Antingen har ett underverk skett, eller har länsstyrelsen plötsligt slagits med blindhet. I En sanning är att stora svårigheter möta äfven för kronoparkers vårdande. Men oberäknadt att staten måste vidtaga åtgärder för skyddandet af några skogsområden, så att landets framtida beboelighet tryggas, så kan å dylika områden, ifall de utsynas i ett sammanhang, nödig uppsigt ästadkommas vida lättare än om föreskrifter röran-; de allmän skogsvård utfärdas, hvilka ickel kunna öfvervakas. j I anledning af den mellankommande? i partens uttalade vrede deröfver, att vi vägat antyda skogsintressets stora inflytande äfcen på embetsmyndigheterna; så torde det vllåtas anföra ett bevis, som han icke gerna kan jäfva, enär det bertats från den sista; femärsberättelsen, hvilken liksom det ofta nämnda utlåtandet är af samma embeteman, landskamreraren, kontrasigneradt. I De inom länet belägna tolf privilegierade sågverken ega sedan gammält stockfängst å kronans skogar mot viss årlig ränta: erfarenheten har visat denna stockfängsts menlighet för kronan, och beslut har fattats att: 1 stället till dessa sägverk afvittra skogsmark såsom vederlag för berörde rättighet. Denna åtgärd har allenåst för tre sägverk — Hvitåtors, Törefors och Björkfors — blifvit utförd. Deras årliga stockfångst utgjorde sammanräknadt 4554 träd. Till betäckande af densamma hafva nämnde sågverk erhållit för ständigt 115,400 tunnland mark, eller vid pass 25 tunnland för hvarje träd! Länsstyrelsen kan ej undgå att ursäktande ullögga, att denna uvilldelning har naturligtvis varit beroende ej mindre af markems beskaffenhet, än den metod, som vid. uppskattningen blilvit följd. — Ja! ?met:oden? beror allt i Norrl.nd, då det gäller skogen. Åtskilligt vere visserligen att tillägga, upplysande med hänsyn till skogsintresse:t i Norrland. Men vi tro icke att någon be