Aftonbladet – 8 september 1865, sida 3

I skogsfrågan. Till Redaktionen af Aftonbladet! En ?mellankommande? part har i eder tidning för den 20 och 21 Juli fått plats för en kort artikel och en läng bilaga, i ändamäl att dermed gendrifva våra i Af. tonbladet n:r 138 meddelade bidrag till be-s lysningen af skogsafverkningseller rättare sagdt: skogsförstörings-intressets i Norrland vidt utbredda oca dj.pt rotade inflytande. : Denna belysning var — som ni torde erinra er — föranledd af en mot skogsstyrelsen riktad, i hög grad hätskt artikel, hvilken välvilligt, m n mot kontant erkänsla, å 20 rdr spalten, har intagits i Dagligt Allehanda. Den ofvan antydda mellankommande?s parten har paturligwis blitvit uppbragt öfver vår belysning. Han har törklarat de fakta vi avfört såsom alldeles ogrundade beskyl.ningar? och till bekräftelse härpå har han bifogat ett ofticielt ulåtande al länsstyrelsen i Norrbotten, inom hvilket län s skogsstyrelsen ansett sig pligtig vidtaga nägra särdeles ändamålsenliga, men just derföre för motsidans män ytterst misshagliga åtgärder, till skydd för en del af den skog, ölver hvilken staten ännu eger full rätt att förfoga. . Genom berörda utlåtande har emellertid striden införts på ett nytt omräde. Vi kunna lemna den ?mellaukommande parten åsido, och skola blott hålla oss till länsstyrelsen. Vi skola granska och belysa dess utlåtande, sannolikt det märkligaste som någon embetsmyndighet afgifvit rörande vården af statens dyrbaraste egendom i Norrland — dess skogar. Vi föredraga härvid att hålla oss till Jupiter — länsstyre Isen, hellre än till molnet — den mellånkommande? parten jemte hela den väldiga skaran af ekogsafverkare, hvars intressen och verksamhet står i fullkomlig strid med statens sannskyldiga fördel. Kronan eger, såsom bekant är, öfverloppsmarker och oatvittrade skogar i Norrland at ofantlig areal. Derå ha tid efter annan nyhemman blifvit anlagda, till hvilka stora områden anvisats till uppodling och bebyggande. Erfarenheten har dock redan länge gifvit vid handen, att sko-safverkningen blifvit hufvudsak, uppodlingen blott bisak. Skogsförödelsen har så gripit omkring sig, att, om den för landets framtida beboelighet absolut behöfliga skogen skall kunna räddas undan total förstörelse, så finnes ingen annvuan utväg än att kronoskogsparker utsynas, fredus och vårdas för statens räkning. Dertill fordras i första rummet att resolutioner å pyhemmans anläggningar tillsvidare icke utfärdas. Mot sistberörde åtgärd uppträder dock länsstyrelsen i Norrbotien, enär ?skogarnes användande till hemmansanläggningar gifva staten högre inkomster, än då de användas till skogsbruk?. Länsstyrelsen delar i detta fall samma åsigt som sågverksegarne, hvilkas hela bestånd hvilar på fortsatt och ohejdad skogsafverkning, hvilken fördelaktigast bedrilves på nyhemmansanläggningarne. Så länge yxan kan gå, är det för nybyggaren jemförelsevis lätt, att bestrida sina obetydliga afgifter till staten. Men sedan skogen uthuggits, är det klart, att, det högt belägna landet, der jordbruket försummats och alltid är osäkert, befolkningen måste hotas med armod, och de förespeglade statsinkomsterna reduceras till en obetydlighet. Eoöligt länsstyrelsens egen uppgift, utgör det område, som vanligen tilldelas ett mantal, 2500 tuonland duglig mark. Länsstyrelsen upplyser vidare, att med beräkning af skogens framtida bestånd täl densumma icke större afverkning än ett träd på fem tunnlands vidd — alltså 500 träd årligen : fö ett hemman af nyss angilna areal. Enigt den sist upprättade fem-års-berättelsen var det gällande priset på ett sägtimmer 1 rdr. Bruttoinkomsten för den regelmässiga afverkningen skall säledes blifva 500 rdr årligen, minskas dock med 175 rdr istubböresatgift (å 25 öre pr träd). Nyhemmansegarens hela kontanta behällning för året skulle följaktligen utgöra 325 rdr. År det troligt att han med ett så ringa belopp skall kunna bestrida sin och sin tamiljs uppehälle, tjenarnes aflöning, bekosta odling och byggnader, underhålla dragare och redskap? Visst icke! Han måste årligen hugga mångdubbelt 500 träd; han undergräftver säledes skogens framtida beständ, och han bringas dertill äfven af sin stränge förläggare — sågverksegaren, hvars hela industri beror på en riklig tillgång på sågtimmer. I hvilken ofantlig skala skogsafverkningen ökats, synes också af länsstyrelsens egna uppgifter. Under hela fem-års-perioden, 1851—55, inbringade stubböresatgilten blott 68.500 rdr; under de följande tem åren deremot 218,400 rdr: under året 1860 (det sista som fem-ärs-berattelsen omfattar) uppg ca stubböresafgiften till 70,400 rdr, mot 27,000 rdr 1856. Och märk val, detta är blott för den lofligt atverkade skogen. Under den sista fem-ärs-perioden inflöt tör ä kronans marker olofligtafverkadt, men derefter beslaglagdt virke 19.400 rdr — en ringa summa till siffran, men som dock representerar ett stort kapital och en ofantlig afverkning, om i betraktande tages att i länets oräkneliga fleder och vat. endrag kan det olofligt alverkade virket så lätt döljas, att tillsynen på ett skogsområde af 500 qvadratmil, utöfvad blot en kort tid på äret och under det kölden är strängast, måsie bli otillräcklig; att denna tillsyn derjemte är förknipad med lifsfara, och slutligen att det beslaglagda virket sällan, enligt vedertagen sed köpes af annan person än ?egaren?, som vid auktionen icke har att befara någon konkurrene, Det är också notoriskt att auktioner förrättats å beslaglagt v.rke oervid inkomsten icke betäckt kronans utgilter. Uppgilten att nybyggesanläggningar på kronuns mark endast sökas för att åtkomma skogen medgifves blott villkorligt af länsstyrelsen, som erinrar, att då densamma uttärder nybyggesresolutioner så intages deri alltid att borgen skall ställas för odlingsoch byggnadsskyldighetens fullgörande, att skogen icke annorlunda än efter utsyning får begagnas, och att öfverträdelsen af de äga. Fa MFg