Aftonbladet – 6 september 1865, sida 2

bli en helt annan menniska än jag nu är, om ni bara ville taga mig om nand. Beatrices klara ögon logo, men hon svarade icke. Antony fortfor: Jag skulle vilja göra allt för att behaga er — sätt mig på prof. På hvad sätt? frågade Beatrice med ett muntert skratt. Antony lutade sig ned, fattade hennes hand och kyste den med en nästan passionerad värma. Beatrice, sade han, jag älskar er innerligt; öfver allt annat på jrden! Det var någonting i dema bekännelse, som öfverraskade Beatrice. don hade redan länge vetat hvad mr Gervoise öppet och hans son i hemlighet önsade, och hade icke brytt sig om att afskrimma hvarken den ena eller den andra. Hon visste att hon hade sin egen vilja och makt att genomdrifva den och fruktade icke för någon eller något i verlden. Men ehuru Antonys bekännelse således icke kunde öfverraska henne, gjorde den dock ett visst intryck på henne, ty hon var för ögonblicket icke beredd derpå. Hon rodnade en smula, men sökte hvarken att stiga upp eller draga undan den hand, som Antony fattat. Det medlidande, som var hennes egentliga känsla för honom, vaknade åter inom henne. Stackars Antony, sade hon mildt; vet ni då inte att något sädant aldrig kan xomma i fråga oss emellan? Men hvarför ine, Beatrice? tEmedan det strider mot naturen att det kulle finnas något annat än afeky oss emel an. Beatrice ! tJa, jag vet hvad ni menar, och var derör snäll och låt bli tt kyssa min hand. Jag vet att ni tycker om mig. Antony.