Aftonbladet – 6 september 1865, sida 2

Den andra kammaren, erligt det hvi-o lande förslaget, skulle alltså bestå af 192!a å 194 ledamöter, deraf landsrygden väljer tb 140 och städerna 54 å 56. r Visserligen välja städerna sålunda ett!v större antal riksdagsmän än som betingass af deras antal invånare, men detta utjem-n nas genom landsbygdens större inflytande e på valen till första kammaren, hvarjemte o den förmögenhet, som städerna represen-d tera, är, 1 förhållande till folkmängden, s större än landsbygdens. I alla händelserh lärer det väl vara tydligt att städernas rätt l är tillräckligt bevakad genom denna ord-Ja ning, hvadan en viss tidnings (Snällpostens) r försk att äfven frammana stads-intressetc (såvida det numera finnes ett specielt så-dc dant) till opposition mot det hvilande förs slaget synes oss vara ganska obefogadt. Det är naturligtvis ganska svårt att för-9? utsäga af hvilka samhällsklasser de blifvande representanterna för landsbygd och städer skola komma att utses, men det är alla anledningar antaga att valen skola blifva ej blott lika goda, utan bättre än hittills. Hvad städerna angår, så har erfarenheten visat inom de större — hvilka efter den nya ordningen skulle hvar för sig välja riskdagsmän — att de valde, som erhållit de flesta rösterna, hafva tillika haft det högsta antalet röstande på sin sida. I valen å dessa orter lärer alltså in-: gen synnerlig förändring inträda, och om l ågon del fallet, ! det ock skulle blifva till någ så lära valen dermed ej blifva sämre, då man ej hört talas om att någon ovärdig. kandidat framträdt, hvars utväljande skulle ländt landet till mehn. Hvad de mindre! städerna angår, så vinna de, genom att! flera förenas till en valkrets, den ofantliga fördelen att få flera kapaciteter att välja l på. Nu kan det hända att en stad saknar ! passande kandidat till riksdagsman, under . I 1 S Il det att en ypperlig kandidat finnes i den mindre graunstaden, som kanske ej har: råd att välja eget ombud, utan måste för-: ena sig med någon annans redan utsedde riksdagsman. Valkretsens utvidgning skall afhjelpa mänget sådunt missförhållande. Detsamma gäller ock om landsbygden. Nu skall riksdagman för bondeståndet, efter regeln, utses af häradet, antingen der finnes passande ämne till en riksdagsman eller ej. Det nya förslaget utsträcker valkretsen! till domsagan, hvarigenom den blitver flera ! gånger större än förnt. När tillika alla för bondeståndets val hittills gällande inskränkningar bortfalla, så läwer det väl vara påtagligt, att inom hvarje valkrets Nl finnas mer än en god kandlidat till riks-! dagsman. z Men här möter en annan ofta hörd in-! vändning. ! De elektorer, som skola utse riksdagman ! för domsagan (der man ej inför omedel!! bart valsätt, hvilket väl kommer att höra t? till sällsynta undantag) äro valde med lika ! f ; l : . rösträtt af hvarje kommuns röstegande medlemmar, som ega hemman af minst 1.000 rdr i värde eller arrendera jord värd 6.000 rdr eller ega 500 rdr i inkomst. Dessa valmän, anmärker man, bestå öfvervägande af bönder, altså blifva elektorerna bönder : och så blifva riksdagmännen bönder och dermed är bondregementet färdigt. Häremot må anmärkas, att det specifika ) bondeståndet är ett alltmer försvinnande begrepp, som upplöser sig uti ett annat: sjelfegande jordbrukare, vare sig s. k. bönder eller 8. k. herremän. Skilnaden mellan dem har redan tilltörne varit mycket svår att uppdraga och har ytterst hänfört sig till rocken, likasom skilnaden mellan fru och madam samt mellan mamsell och jungfru ligger i hatten. Med all aktning för klädedrägten, så är den likväl icke någon fast grund för en skilnad mellan samhäl.sklasser, enär, tack vare den öfverklagade lyxens tilltagande, bonden siart nog kläder sig lika bra som herremannen. I öfrigt äro bädas verksamhetssferer alld:les lika, med den skiljaktighet måhända, at bond:n mer än heiremannen deltager i det kroppsliga arbetet på sin gård. Men äfven denna olikhet skall upphöra, i den mån den s. k. herremannen finner sig maad att tillika deltaga i sitt landtbruks syssbr, samt i den mån bonden erhåller en högre känsla för den allmänna bildningens kraf. I samma stund detta sker upphör all åtskilnad mellan dessa konstlade stånds-kategorier, och der blifver blott ett euda stånd af sjelfegande jordbrukare, med alldeles samma lefnadsverksamhet och alldeles samma intressen. Vid sidan af detta stånd stå embetsoch ! tjenstemännen på landet och under detsamma den tjenande eller osjelfständiga ar-: betsklassen. ) Om den sednare är nu ej fråga, då den,! såsom bekant, är utesluten från all valrätt,? hvilket beror äfven derpå, att denna klass ! ännu ej höjt sig till ståndpunkten att kunna i med nägon kraft framställa anspråk på politiska rättigheter. Den tiden kommer nog 1 -— menniskovännen längtar derefter — men ! den är ännu ej kommen. Återstår alltså endast embetsoch tjenstemannaklassen, vid! sidan af jordbrukarne. Det är de, som skola samfält välja riksdagsmän, en å två för hvarje domsaga. Bland dessa hafva isynnerhet presterna och domrarne stort inflytande, hvilket del, dela allenast med de större possessionaterna d eiler med några större och insigtsfullaret bönder. Detta inflytande kan ej undgå att göra sig gällande vid elektorsvalen, men ännu mera på elektorernas röster vid valet af riksdagsman. Det finnes också personer g bland allmogen, som äro så rädda för detta 9 inflytande, att de förutspå det inga äkta d och veritibla bönder längre komma att välg jas till riksdagsmän. y Denna sednare farhåga är, enligt vår tanke,