Aftonbladet – 6 september 1865, sida 2

Ja, det smärtar mig verkligen?, fortfo hon. Ni är så olik mot hvad Gilbert bror borde vara. Ack, hvilken skada, mir käre Antony, att ni är hvad ni är! Ni ä ung, ni är vacker och, om jag inte miss tager mig, äfven i goda omständigheter ni skulle kunna umgås i godt sällskap spela en vacker roll ute i verlden, och så äro alla dessa oskattbara gåfvor helt och hållet förspillda! Ni har hvarken heder. sanning eller förstånd. Er okunnighe gör er til ett opassande sällskap bland bättre karlar, och edra tycken äro lägre än er betjents, ty han höjer sig till sin herre, och ni sänker er till er betjent. Antony, det är stor synd om er, och mit hjerta svider för er.t I detta lilla tal funnos åtskilliga saker. som voro föga smickrande, och Antony kunde icke undgå att känna sig sårad deraf: men han var van vid en sådan öppenhjer tighet från Batrices sida, och dessutom hade hon sagt: Ni är vacker!? och dessa ord från Beatrices läppar ersatte allt annat. Hans blåa ögon strålade af förtjusning. hans läppar darrade af rörelse, och lutande sig emot henne med ett smekande behag i sitt sätt, sade han med mild stämma: Beatrice, jag vet att jag har många fel, men det är min far skull till. Han är den mest egoistiska menniska man kan tänka sig. Han skulle hellre låta mig bli totalt förstörd än på minsta sätt besvära sig för min skull. Bara han får se på sina taflor och smörja sig med sin franska kocks läckerheter, så bryr han sig tusan om något annat. uTystt, sade Beatrice; hur kan ni tala så 2 Det är sanning, Beatrice, och ni kan nte neka det. Tro mig, Beatrice, jag skulle