Aftonbladet – 6 september 1865, sida 2

också antagandet att endast bönder komma att blifva valde. Det verkliga förhållandet blifver helt visst, att den person väljes till riksdagsman, som genom en allmännyttig verksamhet gjort sig känd inom valkretsen såsom en framstående man af duglighet och nit, då han eltersträfvar det nämnda förtroendet. För den oduglige blir det rentaf omöjligt att erhålla detta förtroende, när der finnas elektorer, som skola ansvara för sitt val både inför kommunen och offentligheten. För intrigmakaren blir det ej hbeller någon lätt sak, dels af samma skäl, dels af den naturliga misstänksamhet, som råder mot sådana personer. Slutligen böra väl ock en ärlig och törståndig nations heder och goda omdöme väga något med i vågskålen. ?Men böndernas skråanda skall förhindra annat val än afsbönder?. Skråandan finnes beklagligen inom alla stånd, och alltså äfven bland jordbrukareklassen. Men denna anda eger icke längre någon förnuftig grund, när det icke längre finnes några skräintressen, d. v. s. då det ena ståndet ej har att befara ingrepp i sina rättigheter eller fördelar från det andras sida. Det är från de tider, då sådana intressen existerade, som skråandan fortlefver, men dena har redan jemkat ofantligt mycket med sig och skall alldeles upphöra, sedan alla sambhällsklassers intresse blifvit blott ett enda: det allmänna medborgerliga intresset. Vi hafva i öfrigt en erfarenhet på detta område, som talar emot de dystra förutsägelserna om ett ?bondregemente? och dess följder, nemligen från Norge. Här består nästan hela den sjelfegande jordbrukareklassen af idel bönder (0 a ock med anor från Harald Häårfagers tid), och det är denna klass som nära nog oinskränkt tillsätter landsbygdens representanter. Icke förthy klagar mången i Norge öfver byråkratiens alltför stora inflytande, likasom visserligen äfven å andra sidan klagas öfver bondregementet. Hvilka fakta har man dock att åberopa för dessa klagomål? Har icke Norges storthiog väl häfaat landets både andliga och ekonomiska intressen? Har ej landet, under denna nya ordning, gått ofantligt mycket framåt? Hvar iro då vådorna? Och norrmännen älska denna sin författning, deras frihets palladium. Der kunna misstag begås af elt storthing, likasom af hvarje riksförsamling och hvarje styrelse i verlden, men några faror hafva derat aldrig uppsiått. Norges storthing har beviljat anslag till alla vilkor för den högre och allmänna bildningens befrämiande — universilet, skolor, m. m. — utöfver hvad de flesta andra länder gjort. Detta samma storthing har skaffat landet goda lagar i flera riktningar, af hvilka mer än en tjenat oss till föredöme. Och det har — oss veterligen — ej tillbakasatt ett enda allmännyttigt intresse, som kunnat ega berättigade anspråk på storthingets understöd. Det vore godt om andra lånders representantförsamlingar kunde berömma sig af detsamma. Ett måste åtminstone vara gifvet: att detta Cbondregemente? ej beredt olyckor öfver Norge, såsom det förutspås ifräga om Sverge, hvarest likväl bondeståndet på landet är, i olikhet med förhållandet i Nerge, uppblandadt med så många elementer af possessionater (adliga och oadliga) samt militärer och kyrkliga m. fl. embetsoch tjenstemän. I öfrigt hafva vi, för vår del, det största förtroende till Sverges bönder. De hafva vid våra nuvarande riksdagar, der de likväl varit afstängda inom ett stånd, röjt ett godt omdöme och god håg att antaga nyttiga förslag till landets bästa, under det t. ex. presteståudet har på sin meritförteckning att hafva af alla krafter motarbetat de flesta sådana förslag, förespeglande vådor af förändringen, hvilka sedermera alvrig hörts af. Det var i aktningen för detta Sverges bondestånds redbara sinnelag och klokhet, som den gamle Arndt i Bonn, rörande det s. k. professorsparlamentet i Frankfurt, lärer yttrat önskningen: 7O att jag der hade, i dess ställe, en samling af svenska bönder.4 Denna bondeståndets goda och berömliga hållning har, det kan ej förnekas, beiott i hög grad på inflytandet af anvisningar och meningar uto: ståndet, men det länder dock ståndet till heder att hafva för dem varit mottagligt. Ännu mera skall detta inträffa, när riksdagsmän af samma stånd samlas till gemensamma ötfverläggningar och beslut med andra representanter, vare sig från landsbygden eller städerna. Och det är ingen utopi eller lös forhoppning, att så skall ske, utan en visshet, grundad på erfarenheten och på kännedomen om den svenska odalmannens goda omdöme och redbarhet samt tillgänglighet för skäl, så snart han blott ej derunder misstänker något försåt, en misstänksamhet, som det till hör samma klasser att förskingra, hvilka förr dertill gilvit grundade anledningar. Det är alltså vår lifliga och uppriktiga öfvertygelse, att det hvilande representationsförslagets andra kammare skall blifva en god riksförsamling, värdig den ädla nation, ur hvars sköte den utgår. —— Länsstyrelsernas andra årsväxtberåttelser. Från Westerås län: Allt sedan slutet af Juli månad, då första årsväxtberättelsen afgafs, har väderleken varit ostadig, hvarigenom höstsädens inbergning blifvit fördröjd: dock kan densamma nu anses vara synnerligen hvad rågsädet vidkommer, med få undantag, fullbordad. Hvad de allmännare kul