Aftonbladet – 4 september 1865, sida 3

Ar samhället sjukt? (Slut från lördagsbl.) Vi skryta öfver och fägna oss åt de ståtliga jernvägar vi byggt, åt de framsteg jordbruk och boskapsskötsel gjort, åt de anläggningar af alla slag som — — — finanskomitn uppräknat m. m. Men en sanning — en beklaglig sanning — är det att, långt ifrån att dessa förbättringar äro frukten af hopsparade medel, såsom alla de förbättringar voro, hvilka vi i arf af våra fäder mottogo (det hade väl också varit väl mycket begärdt för så stora arrbebeten utförda på så kort tid), vi åsamkat till utlandet en skuld, som, räkna huru man vill, öfverstiger värdet af de förlbättringar, som lofva verklig fördel eller motsvarande inkomst. Vi torde i denna stund häfta till utländningen för en skuld, som kräfver i årlig ränta sina 15 millioner rdr, under det att våra jernvägar endast gifva en bråkdel procent af anläggningskostnacden. Man vill hoppas att inkomsten af dem sskall stiga betydligt. Utan att vara pessimist, befarar jag motsatsen. Jag fruktar memligen att då den nu ofullständiga materielen blir kompletterad, då träbroar, siijpers m,. m, snart måste omläggas och under ållet af det hela skall tagas i beräkning; då den öfverflödiga sammanbindningsbanan: genom Stockholm och då jernvägen till morska gränsen, tilltagen i mycket större och dyrbarare dimensioner än rörelsen kamske på ett hundra år kommer att kräfva(r) varda bekostade, och då och om den s. k. össtra banan varder fullbordad, hvilken tager :förtjensten från den vestra, så få vi, längt ifrån att påräkna bidrag till beräntande at de å jernvägarne nedlagda kapital, kamske tillskjuta ieke så ringa belopp för driftkcostnaden. Månne det står bättre till med en dell af de banor, som blifvit anlagda af enskiilda bolag med bidrag af statslån? Åtminstcone tror jag mig hafva förnummit att Ysttad