Aftonbladet – 4 september 1865, sida 2

dra år sedan, till förmån för en yngre son inom Carnoosieska familjen, och frän denne Carnoosie var det som Antony härstammade på mödernet. Detta var slägtskap med Beatrice och upphofvet till mr Gervoises bekantskap med mr Carnoosie. Men denna oång besökte Beatrice icke någon af sina fattiga vänner. Hon fortfor att gå ända tilldess hon hade kommit förbi det sista huset. Litet längre fram låg ett litet nätt hus, omgilvet af gröna fält. Detta var mr Rays hus, den hamn der han omsider, hade funnit lugn och ro. Det låg visdom och sanning i våra förfäders drömmar. Vi ha alla litet af bondnaturen uti oss, och allt ifrån de latinska skaldernas dagar ända tills nu ha vi afundats dem som vändt sina förfäders torfva och längtat efter vår andel af den moderliga jorden. Hvilken form dröramen än må antaga, antingen den gär ut på herdeväsendet eller åkerbruket, så existerar den dock alltid. Damon och Phyllis voro endast sinnebilder af denna ouppfyllda längtan. Menniskan har alltid längtat att få sitta vid den pladdrande bäcken och lyssna till fåglar som aldrig sjungit i bur. Gif henne fär, som hon i maklighet kan valla i ett af Claudes vackra, men overkliga landskap; gif henne gamla fält eller oplöjda ängar eller skogsvretar, som hon kan göra fruktbärande, och hon skall åtminstone känna sig lycklig isin dröm. Eller, i brist på detta, gif henne en verk!ig hydda nära en lugn och stilla by, en hydda, som står ensam, omgifven af vidsträckta gröna fält; en träggård, der krusbärsbuskar och rosor växa bredvid hvarandra; gif henne kaniuer, ett par höns, nyvärpta ävg, och hon glädjer sig öfver landtlifvet och känner sig som en kung i sin lilla yerld. Hvad stadslitvet med alla sina nöjen